Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Wij kommer ensam med sina gitarrer

/

På torsdag gör Tomas Andersson Wij en paus i arbetet med nya skivan för en spelning på Teatern i Söderhamn.

- Jag har spelat i varenda buske i Hälsingland, men aldrig i Söderhamn, säger han.

Annons

• Senast vi pratades vid, i mars förra året, hade du precis släppt en platta och utsetts till stilikon i Café. Vad har hänt sen dess?

- Lustigt att du nämner det. Jag har precis pratat med Café igen... Och så har jag spelat in en ny skiva. Den ska heta "Spår" och produceras av Tobias Fröberg, han har gjort Theresa Andersson, Existensminimum och Ane Brun tidigare. Vi börjar bli klara, vi ska lägga lite stråkar på fredag och mixa klart. Det kommer en singel under hösten. Och sen kommer lite filmer på Youtube. Vi har filmat hela inspelningen, och ska lägga ut femminutersdokumentärer då och då till efter nyår, då skivan kommer.

• Hur är skivan?

- Det är en ganska avskalad skiva, inspelad i ett fabriksrum på Söder(malm). Det är många låtar som bara är gitarr- och sångbaserad. Jag har längtat lite efter ett nytt sound. Tobias är väldigt bra på sånt och utan några egentliga konstigheter så tycker jag att han har gjort något som känns spännande. Vi har satt låtarna med gitarr och trummor. Det är mycket klubbor och okonventionellt, sen har vi inte lagt på så mycket mer. Det är mest klaviatur, det ska kännas glest och stort på samma gång är tanken.

• Är skivan anpassad för att du ska kunna åka ensam på turné sen, eller ska du arrangera om låtarna?

- Det låter ganska stort fast det är små ingredienser. Om man lägger på jättemycket instrument blir det ofta bara jämntjockt och ogenomträngligt. Med få får varje instrument låta väldigt mycket. Planen är att jag ska ta med mig en liten orkester när jag åker på turné nästa gång till våren.

• Berätta om turnén du är ute på?

- Det är ingen turné, den här Söderhamnsspelningen är en liten avstickare. Egentligen gör jag ingenting nu, bara skivan.

• Får vi höra smakprov från nya skivan på torsdag?

- Ja, jag tänker spela lite nya låtar.

• Du är ju något av en ambassadör för Hälsingland. Har du någon relation till Söderhamn?

- Haha. Nej, jag har spelat i varenda buske i Hälsingland, men aldrig tidigare i Söderhamn. Jag råkar bara veta lite trivia om Söderhamn, som att Monica Törnell kommer därifrån.

• Finns det med något av Hälsingland på nya skivan?

- Nej, det gör det inte. Den är väldigt storstadsbaserad, rent geografiskt. Fast sånt där går aldrig riktigt att säga.

• Att låten "Hälsingland" handlar om Hälsingland är ju ganska uppenbart, men "So long" har också sina rötter i landskapet?

- Ja...

• Kan du säga något om det?

- Nej, jag kan inte det, jag vill att den ska få vara så allmängiltig som den kan bli.

• Hur mycket är sant respektive påhittat i låttexterna?

- Allt är sant, men det betyder inte att jag inte har hittat på en massa.

• Är det en svår balansgång?

- Det är klart, det är alltid en balansgång, gränsen mellan det privata och personliga. Det går inte att sätta fingret på var gränsen går. Det är nåt slags gehör som man antingen har eller inte har. Jag säger inte att jag har perfekt gehör, det finns säkert gånger då jag tippar över. Det är å andra sidan inte så farligt, jag tror till och med att man ska det. Många gånger har jag känt att "det här är väl ändå för privat". Så har jag fått höra det från andra människor, som att "den här historien finns i vår släkt".

• Vad kan Söderhamnspubliken förvänta sig?

- Det vet man inte riktigt, det är det som är lite kul med att göra såna här spelningar som inte hör till en turné. Jag har ingen inrepad show. Det är upp till hur det känns, fördelen med att ha sju-åtta plattor är att man har några låtar att välja bland. Man kan låta folk få önska låtar och så där, känna lite hur det känns.

• Har du med dig ett band?

- Nu kommer jag ensam – med några gitarrer.

Mer läsning

Annons