Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi måste kunna lita på polisen

/

En 24-åring grips av polisen i Göteborg och dör till följd av gripandet. Men ingen är ansvarig. I alla fall inte i juridisk mening.

Annons

Åklagaren Bo Lindgren lade i somras ner förundersökningen i fallet med den 24-åriga mannen eftersom han ansåg att polisens inte agerat i strid med lag. Sedan gjorde Ekot en granskning av utredningen, som visade att samtliga inblandade poliser inte ens hade hörts i fallet.

Sedan kom det dessutom fram att fakta i fallet hade undanhållits både familjen till den avlidne och medierna. Därför har åklagarmyndigheten nu beslutat att utredningen skall återupptas. Ett nödvändigt besked, oavsett vilket resultatet av den fortsatta utredningen blir.

Samma dag som beskedet kom om att förundersökningen i fallet med 24-åringen skall återupptas presenterades Polisförbundet en undersökning som visar att var fjärde polis nästan aldrig talar om etik på jobbet. Enligt Polisförbundet har etiksamtalen fått allt mindre utrymme inom polisen. Det duger inte när det handlar om en organisation där etiken villkorslöst måste prägla yrkesutövningen.

Att kvinnomisshandel är det vanligaste brottet som begås av polismän utanför tjänst, som DN dessutom rapporterade i veckan, är inte heller ett besked vi vill ha.

Vårt förtroende för polisen är en förutsättning för ett fungerande samhälle. Men tyvärr har förtroendet för polisen sjunkit under de senaste åren. 2002 uppgav hela 73 procent av oss att vi hade ett starkt förtroende för polisen. 2008 hade siffran sjunkit till 58 procent.

Kanske är det inte heller så konstigt att det ser ut så. Polisen i Sverige kritiseras bland annat för en allt för låg uppklaringsgrad av brott. När det handlar om ett mängdbrott som cykelstölder är uppklaringsgraden bara 2 procent exempelvis. Vilket förvisso är naturligt när resurserna är begränsade och prioriteringar måste göras. Men när brotten inte klaras upp försvagas också vårt förtroende för polisen.

Varje nyhet som får oss att tvivla på polisväsendet är en nyhet för mycket. I vintras handlade debatten om skånepolisens internutbildning där det förekom namnexempel som ”Neger Niggersson”och om filmklipp från Rosengård där polisen inför en kollegas kamera fäller rasistiska kommentarer.

Nu handlar den om en 24-årig man som dog till följd av ett polisingripande.

Och någonstans i allt detta finns tecken på en kåranda som riskerar rasera det absolut viktigaste kapitalet polisen har; medborgarnas förtroende.

Vi måste kunna lita på polisen. Vi måste kunna lita på att övergrepp inte begås, att misstagen i yrkesutövningen är få, att vi blir oklanderligt bemötta den dagen vi kommer i kontakt med polisen.

Vi måste kunna vara säkra på att den som jobbar som polis lever som han eller hon lär och att polisuniformen inte utgör immunitet från rättsliga påföljder.

Förtroende är ett dyrbart kapital som måste förvaltas väl. Inte minst när det handlar om vårt polisväsende. För litar vi inte på polisen riskerar vi stå inför ett samhällsförfall med allvarliga konsekvenser.

Jenny Wennberg

Mer läsning

Annons