Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vart har passionen i politiken tagit vägen?

/

När partiledare börjar låta som förvaltare är politik inte längre politik.

Annons

Onsdagens debatt mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt i Sveriges Radio var beklämmande likt ett möte mellan två kamrerer som samtalade om hur Sverige bäst ska förvaltas.

Mona Sahlin promenerar fram i Olof Palmes fotspår. Vad han skulle ha sagt om den där debatten är svårt att säga.

Men under sin tid som ledare poängterade Palme att politik handlar om att vilja. Var den där viljan och de verkligt framtidsinriktade visionerna egentligen härbärgeras hos Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt vet nog bara de tu.

Det handlar förvisso om två tydliga regeringsalternativ. Men vart har egentligen passionen i politiken tagit vägen?

Onsdagens debatt vittnar om två politiska läger som tävlar i regeringsduglighet, vilket tycks vara synonymt med att tävla om vilka som är bäst lämpade att förvalta makt, snarare än att utveckla ett land. Och det bådar inte gott.

Efter två veckor av mästarmöten mellan Reinfeldt och Sahlin känns mycket igen.

Fredrik Reinfeldt fortsätter på den inslagna linjen och kallade även i onsdags oppositionens förslag och överenskommelser för ”fusköverenskommelser” och ”skissartade”. Det går inte att regera på dem tillstod han. Vilket knappast är övertygande kritik mot tre partier som trots allt lyckats med att kompromissa sig fram till budgetförslag och regera Sverige i samråd. Att Socialdemokraterna som Sveriges mesta maktparti inte skulle vara regeringsdugligt är ett löjligt påstående.

Inte helt oväntat hamrade Fredrik Reinfeldt vidare in frågan om 58-årsregeln i onsdags. Mona Sahlins svar blev att oppositionen inte lägger några förslag som försämrar villkoren eller sänker ersättningarna för de runt 1 000 personer i varje årskull som enligt Moderaterna kommer att få sänkt ersättning med oppositionens förslag.

Det räcker som svar. Och det handlar om ett löfte som oppositionen måste leva upp till.

Dessutom är det betryggande att oppositionen vill göra en grundlig och blocköverskridande genomgång av sjukförsäkringen för att kunna skapa stabilitet och långsiktighet rörande utformningen av sjukförsäkringen. Alliansens klipp-och-klistra-politik på området och resultatet av denna visar att det är en nödvändighet.

I övrigt kan det konstateras att Moderaternas nya image som jämställdhetsivrare fortfarande sitter tämligen illa. Fredrik Reinfeldt har inte orden för att tala övertygande om jämställdhet.

En politik för jämställdhet handlar inte om en generell politik för arbete, vilket Reinfeldt fortfarande verkar tro. Jämställdhet kräver specifika insatser och beslut. Som en delning av föräldraförsäkringen.

Ska det bli någon styrsel på det här med Moderaterna som jämställdhetens förkämpe krävs att Reinfeldt lär sig ord som ”könsmaktsordning”, ”strukturell diskriminering” och ”patriarkat”. Ord som uppenbarligen helt saknas i hans vokabulär just nu.

 

Mer läsning

Annons