Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vårsalong med realism

/

Kvinnorna dominerar Hälsinglands Vårsalong på Daagarssongården i Bollnäs, som har vernissage på påskdagen. Niels Hebert har fått en förhandstitt.

Annons

Det brukar vara kvinnlig övervikt i konstens salonger. Av 30 deltagare är 25 kvinnor på denna vårsalong. Min teori är att de har mer att säga än männen i vår tid. Mycket har inte blivit sagt.

Vårsalongens nära 70 verk har valts ut av juryn, konstnären Lasse Söderberg. En vårsalong handlar mer om konsten och dess trender, än själva våren. Men den vår som syns i utställningen är rätt trevande och kall. Det passar i sin tur bra med den realistiska trend som präglar salongen.

Ett annat tecken är att akvarellen känns starkare än på länge. Ann Wigers rapporterar med akvareller från exempelvis Lasarettsvägen, Ulla i Görtsbo och Lortbäcken(!). Med bibehållen formsäkerhet bygger hon bilderna av detaljer och skiftande synvinklar till stimulerande reseberättelser från Bollnästrakten.

Monica Balkefors fångar vida landskap i litet akvarellformat, denna gång med sagostämningar. Inget fel i det, men lite mer av buller, som i hennes Åskväder, kunde man önska. En ensam skatas liv i vårvinterkall björkskog studerar Tobbe Dellkrantz i fem akvareller med fin pensel.

Allt är inte stilla. Anneli Engström räds inte rädslan. I porträttet Ångest i kol möter vi en man med ett öga skräckförstorat till ett slags lins som tycks be den yttersta bönen om hjälp. Anneli Engström vågar också visa skor av tejp med blommor i sitt inre. Man tänker sig att materialet ska bli glas – som i hennes hängande poetiska objekt, Steg-vis ocean. Även Johanna Vifell ägnar sig åt det svåra i collaget Eftertanke. Ånger och skam uttrycks med, som jag uppfattar det, fingret på en spisplatta.

Även om allt tycks klart kan oron dröja kvar. Ann-Marie Forsmark fixerar den synbara verkligheten skarpt i tre verk – en trasig handduk, en uppslagen Bibel medan läsaren tar en paus och spåren av fötter i sanden intill ett vinglas. I denna överrealistiska värld kan mörka klanger uppstå: handduken blir den nötta vardagen, Bibelläsandets tröst kan också vara sorg, och fotspåren i sanden kan fortsätta hem eller bort.

Rose-Marie Klintmans surrealism attackerar verkligheten och stimulerar oss. Letterman har brev i huvudet, Jesusbarnet är en riktig babystjärna, en instängd varelse heter Benvärmare och en kvinna sprutar olja…

Framtiden som redan passerad möter vi i Arne Franssons tecknade lanthandel Citybutiken. Här finns allt utom kunder: Galleria, Dagcenter, Nattklubb, busshållplats med osäker förbindelse. Det är 76 km till Willys, visar en skylt i denna dystopi om försvinnande Hälsingesamhällen.

Mer jordnära målar Gunni Nordén en pojke och hans hund som i tyst gemenskap släcker törsten i en ren bäck, medan Staffan Söderberg mediterar över en lagårdsport, fördjupad genom ett collage.

Det är alltså en del som skaver i Hälsingland. Skulptören Seija Laukkanen får sista ordet med sin stenskulptur Kluven med ojämna, nästan såriga kanter.

Niels Hebert

Mer läsning

Annons