Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Vår tids Greta Garbo"

/

David Bowie har betytt mycket för Stefan Saulsson, 47. Han har hjälpt honom genom ensamheten i högstadieskolans korridorer och genom vuxna kriser. Som tonåring klädde han sig som sin idol, med silverboots och smink, men idag är det mest ett samlarintresse.

Annons

Stefan Saulsson var tio år 1973. Han gick på Stentägtskolan, som ligger ett par kvarter bort från tvåan där han bor idag tillsammans med katten Nils. Han bodde med sina föräldrar som barn på Smålandsvägen, bara rakt över gatan. Det var som vilken kväll som helst, han satt hemma för sig själv och lekte med lego. Radion var på i bakgrunden, och plötsligt kom en låt som inte lät som något han tidigare hört.
– Shit vad är det här för något, tänkte jag, berättar Stefan. Jag blev alldeles stum. 

Det var Friday on my mind från det då alldeles nya albumet Pin Ups med David Bowie och var det finaste Stefan någonsin hört.
– Annars spelades det mest töntig musik som Hallå du gamle indian och en del Beatles på den tiden. Det här var något helt annat, som ett slag i ansiktet. Han hade en underbar röst.
Och den rösten talade till Stefan så starkt att han snart började leta efter mer material och läste allt han kom över om Bowie.
Han köpte en Mono kassettbandspelare och band på Hammarlunds. Han minns att de kostade 32,50 kronor per styck. Han blev snart ett ”text-freak” och tyckte om att läsa dem om och om igen och försökte förstå dem.
– Bowie skrev skumma texter om jordens undergång och sånt.
När Stefan sen såg bilder på den sminkade, smala, anomaliska figuren Ziggy Stardust, som Bowie kallade sig då, blev han frälst.
– Jag blev en sucker på sminket, syrran hjälpte mig att måla en blixt på kinden, och jag köpte lila byxor och boots som nådde upp till knäna som jag sprayade med silverfärg. 

Håret klippte jag i samma frisyr, och så körde jag med trägitarr framför spegeln. Jag gick till skolan på det viset också.
Stefan var tyst och blyg, men hittade sin grej i Bowie, och stod alltid för det.
– Imagen var en stor grej. Ziggy var ju från rymden, han stod för en annan identitet. Det var klockrent, att det var möjligt att vara någon annan om jag ville det. Jag kunde gå in i en roll och fly när någonting var jobbigt. Trots att det var tufft i skolan klarade jag mig bra tack vare Bowie, genom honom fick jag självförtroende. Han är fortfarande en trygghet för mig, och ett sätt att hantera situationer och känslor även som vuxen.
Ziggy Stardust var en könlös varelse, som var gay samtidigt som Bowie själv var straight. Att leva ut sin sexualitet var kontroversiellt och uppseendeväckande på 1970-talet.
– Jag har alltid själv varit straight, så det är inte det jag identifierar mig med. Men däremot gillade jag att han var en rebell, säger Stefan.
Ingen annan på Stentägtskolan tycket om Bowie.
– De tyckte han var en idiot och att han var äcklig.
Men något år senare hörde en av de populära killarna hitlåten Life on mars och plötsligt blev det mer accepterat att vara Bowie-fan.

Stefan har över 200 LP-skivor, 200 CD-skivor, 200 singlar och lådvis med gamla urklipp och andra promotionprylar med Bowie. Han lyfter på locket på en gammal papplåda, och där ligger en bunt biljetter sparade. Han var 14 år när han såg Bowie första gången på Kungliga tennishallen i Stockholm med 3 000 andra fans. Året var 1978 och han tog tåget ner tillsammans med en kompis mitt under sommarlovet, den 2 juli. Det var första gången de åkte till Stockholm, och det var en upplevelse Stefan aldrig glömmer.
– Det var helt chockerande att se honom. Jag stod och darrade hela konserten. Det var utomkroppsligt, jag rös, jag kan rysa nu bara jag tänker på det. Där stod han framför mig – vår tids Greta Garbo.
Stefan och hans kompis satt på rad ett, på kortändan. Det var första gången Stefan mötte andra fans, tidigare hade han varit ensam i sin dyrkan.
– Jag kände lite, hallå, det är jag som är det största fanet.

Sedan dess har Stefan sett Bowie sju gånger, och han hoppas på fler. Intresset har inte gått över, men det har förändrats med åldern.
– Skillnaden är att jag då kunde sitta och titta på en skiva i flera dagar, tog med den i sängen och beundrade den innan jag somnade. Bowie var ouppnåelig, nästan inte sann. Jag satt och ritade av omslagen, skickade efter svåråtkomliga skivor från USA och Japan, väntade i månader på båtfrakten, och hade tapetserat pojkrummet med affischer. Så är det inte riktigt nu. Jag köper fortfarande skivor och samlarobjekt på Tradera, men jag är inte helt fanatisk. Det är en tunn gräns mellan att vara ett fan och att bli nördig.
Bland Stefans största rariteter finns bland annat de japanska skivorna som han beställde som tonåring, och mängder av promotiongrejer. Han är stolt över en bunt med 17 CD-skivor som ser ut precis som gamla LP-skivor i miniatyr, men är lite besviken över att han saknar boxen som hör till. Den är ute för flera tusen på auktion just nu, berättar han.
För fem år sedan hade Stefan en Bowie-fest i lägenheten. Då satte han upp alla sina gamla bilder på väggarna och spelade bara Bowie-musik. Han bjöd hem hela Stugsunds fotbollslag och det blev väldigt lyckat.
– Jag skulle gärna göra nåt sånt igen. Eller kanske ha en 1970-talsfest. Då skulle jag definitivt komma som Bowie, säger han.
Men till vardags går han klädd som vem som helst idag.
– Som vuxen är det inte accepterat att gå ner på ICA med en blixt på kinden, säger Stefan, skrattar och intygar genast att det inte skulle vara något han egentligen vill heller. Idag är det mer ett samlarintresse ä en idoldyrkan.
– Men som tonåring ville jag se ut som honom. Det var en fruktansvärd idoldyrkan, nästan verklighetsflykt. Jag hade gjort vad som helst för att få vara David Bowie på den tiden.

Vad skulle du säga till Bowie om du fick träffa honom?
– Åh, ja herregud. Jag skulle visa allt jag samlat, och förklara för honom hur mycket han betytt för mig. Jag skulle vilja fråga om låtarna som jag suttit och läst, om sånt jag aldrig har förstått. Men antagligen skulle jag vara i chock och mest bara sitta som en fågelholk och titta på honom, säger Stefan.

Mer läsning

Annons