Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välkommen moderatsväng

/

Moderaterna har omprövat mycket sedan Fredrik Reinfeldt blev partiledare. Men när det gäller frågan om att offentliggöra namnen på de personer som skänker pengar till partierna har man varit hårdnackade motståndare.

Annons

Man har konsekvent avvisat och vägrat att ställa upp på förslaget att öppet redovisa de som skänker mer än 20 000 kronor till partiet. Och som skäl hänvisat till valhemligheten, att ingen som inte vill det ska behöva avslöja vilket parti som han eller hon sympatiserar med.

Fram till i går. Då svängde Moderaterna tvärt. Och gjorde helt om.

På DN-debatt förklarade partisekreterare Sofia Arkelsten att man nu är beredd att ta sitt ansvar genom att omedelbart och ensidigt börja offentliggöra namnen på privatpersoner som skänker mer än 20 000 kronor per år till Moderaterna.

Snabbt valde även Kristdemokraterna att haka på, tidigare har även KD varit motståndare, vilket betyder att det nu bara är Sverigedemokraterna som inte är villiga att offentliggöra de som donerar större summor pengar till partiet.

Det här är bra. Något sent, förvisso. Men ändå bra.

Den här gången är det en välkommen Moderatsväng.

Att det sedan till väldigt stor del beror på att Europarådet tidigare i veckan riktade hård kritik mot Sverige för att det inte har införts något krav på öppen redovisning är väldigt uppenbart.

Man kan nog faktiskt utgå från att anledningen till att det här beskedet kommer nu beror på att Moderaterna på detta sätt vill försöka undvika en lagstiftning som tvingar fram en öppen redovisning, och i stället försöka lösa det med en bred överenskommelse partierna emellan.

Fast eftersom det långt ifrån är säkert att alla partier vill vara med på en sådan överenskommelse, och en öppen redovisning av den här typen av bidrag och donationer även bör omfatta eventuella nya partier eller sådana som redan finns men som inte sitter i riksdagen, så är en lagstiftning ändå önskvärd. Även för möjligheten att kunna kontrollera att detta efterlevs är en lagstiftning eftertraktad.

Förhoppningsvis så kommer Moderaterna även att låta sig övertygas om detta.

Samtidigt är frågan om bidrag, donationer och annat stöd till de politiska partierna inte isolerad till privatpersoner. Något som Arkelsten inte är sen att påpeka i sin debattartikel och som Moderaterna under gårdagen också tryckte på vid ett flertal tillfällen.

Det stöd som Socialdemokraterna får från framför allt fackliga organisationer är inte ointressant i sammanhanget och borde också deklareras och tydliggöras på ett betydligt mer öppet sätt än vad som nu är fallet. Det rör sig om såväl direkta ekonomiska bidrag som personella resurser framför allt i samband med valrörelser.

Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin försökte i går dribbla bort korten genom att hävda att LO-stödet för Socialdemokraterna i princip var jämförbart med att Villaägarna i förra valrörelsen mycket tydligt stödde alliansens förslag till fastighetsskatt och kampanjade emot det rödgröna förslaget. Och påstod vidare att det ”säkert finns många anställda på till exempel LRF, som var ute och delade flygblad för Centerpartiet”.

Ledsen Jämtin, men det är inte jämförbart. För inte var det någon eventuell LRF-anställd som på betald arbetstid var ute och kampanjade för Centerparitet. Eller för den delen i LRF:s namn spred budskapet om att man borde rösta på Centerpartiet.

Vilket däremot LO sysslade med, fast då naturligtvis för Socialdemokraterna.

Och när det gäller Villaägarna så är det en intresseorganisation, medan de fackliga organisationerna är en arbetstagareorganisation. Som facklig organisation bör man tillvarata och sörja för arbetstagarnas intressen, inte Socialdemokraternas.

Det är bra att Moderaterna och Kristdemokraterna nu börjar ta sitt förnuft till fånga i den här frågan. Det vore bra om även Socialdemokraterna gjorde detsamma.

Mer läsning

Annons