Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Väljarnas makt behöver bli större

/

Det har snart gått två veckor sedan vi gick till valurnorna för att avlägga våra röster i valen till riksdag, kommun- och landstingsfullmäktige. På flera håll blev det väldigt spännande och jämnt.

Annons

En del oklarheter kring hanteringen av valsedlar i bland annat Värmland har gjort att det har inkommit betydligt fler överklaganden av valresultatet än vad som annars brukar vara fallet.

Dessutom visade det sig att Socialdemokraterna och Moderaterna på grund av valkretsindelningen fick fler mandat än vad de hade haft rätt till om mandaten hade fördelats strikt proportionerligt utifrån det sammanlagda valresultatet.

Det här har sammantaget gjort att det svenska valsystemet har hamnat i fokus och diskuterats även av "den breda massan" och inte bara av statsvetare och "political junkies".

Bland annat har det kritiserats att väljarnas vilja, alltså röster, inte har fått tillräckligt genomslag, och att det därför skulle vara något fel på valsystemet.

Skälet till att mandatfördelningen i riksdagen blivit något skev beror på att de så kallade utjämningsmandaten inte räcker till. 310 av riksdagsmandaten är "fasta" och fördelade efter befolkningsstorlek på de 29 valkretsar som landet är indelat i. De övriga 39 mandaten är till för att utjämna skillnaderna mellan partierna så att resultatet ska bli så proportionerligt som möjligt utifrån det sammanlagda valresultatet.

Systemet är dock konstruerat då Sverige bara hade fem riksdagspartier. Nu har vi åtta. Då räcker inte utjämningsmandaten till.

Man skulle kunna lösa det genom att utöka utjämningsmandaten, på bekostnad av antalet fasta mandat. Fast det skulle i så fall samtidigt minska den geografiska fördelningen. Minskar man de fasta mandaten med tio skulle Gävleborg bli av med ett mandat. Vilket i det här fallet skulle drabba Moderaterna och Lars Beckman.

Att Gävleborg skulle återfå det i form av ett utjämningsmandat är inte sannolikt.

Det brukar också från gång till annan framföras krav på att banta antalet riksdagsledamöter. Och som skäl till detta hävda att det skulle göra riksdagen mer dynamisk.

Men att bara minska antalet ledamöter och inte förändra valsystemet skulle få stora konsekvenser.

Ponera att man gör en ordentlig bantning och minskar antalet fasta mandat med 100, så att det totala antalet riksdagsledamöter bli 249 i stället för dagens 349. Det skulle innebära att Gävleborg minskade sin fasta representation från tio till sex mandat. Med årets valresultat skulle det innebära att fyra av mandaten gick till Socialdemokraterna och två till Moderaterna.

Övriga partier hade fått hoppas på ett utjämningsmandat. Och chansen till det skulle ha varit ytterst osäker.

Konsekvensen av en sådan bantning av riksdagen skulle alltså bli en skev geografisk fördelning av riksdagsplatserna och ett orimligt gynnande av de stora partierna.

Det är väldigt svårt att se hur detta skulle göra riksdagen mer dynamisk. Direkt kontraproduktivt skulle det bli om avsikten var att öka väljarnas möjligheter att påverka.

Det som i stället borde göras är en ordentlig reformering av personvalet. Möjligheten att kryssa för en kandidat har funnits sedan 1998, men spärrarna på åtta respektive fem procent av partiets röster i en valkrets gör att väljarnas vilja begränsas. Tidigare analyser av personvalet visar att det främst är ungdomar och invandrare som missgynnas av spärrarna.

Det är förvisso på gång en sänkning av spärren i riksdagsvalet, från dagens åtta procent ner till fem, vilket är nivån som gäller för valen till kommun, landsting och Europaparlamentet.

Det är åt rätt håll – frågan är bara varför spärren från början sattes högre till riksdagen än de övriga valen – men steget är alldeles för litet.

För även om det faktiskt var fler som valde att kryssa i år än 2006, vilket glädjande nog innebar att den nedåtgående trenden bröts, är reformen inte precis någon succé. En viktig del av förklaringen till detta är att det svenska personvalssystemet bara tillåter väljarna att på marginalen påverka vilka politiker det är som ska representera dem i de folkvalda församlingarna.

Det är faktiskt riktigt fegt.

Vill man öka väljarnas inflytande vore det ända riktiga ett renodlat personvalssystem.

Mer läsning

Annons