Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tydliga ideologiska skillnader

/

En vital och stark demokrati byggs upp av att många engagerar sig i samhällsfrågorna. Därför var det glädjande att var tionde väljare följde söndagens partiledardebatt. Valrörelsen 2010 fick en riktig rivstart.

Annons

Dessutom var debatten stundtals både upplysande och tempofylld.

Genom att ett rödgrönt samarbete utmanar det borgerliga blocket kommer de ideologiska motsättningarna att bli mycket tydliga i årets valrörelse. Något som brukar leda till att många aktivt tar del i valarbetet och att valdeltagandet blir högt.

En intressant skillnad mellan de båda blocken är att representanterna för de rödgröna partierna gärna talar om sitt samarbete. Däremot fortsätter Reinfeldt att sätta sin egen person i förgrunden. En taktik som passar väl in i Moderaternas valstrategi.

Moderaterna har bestämt sig för att köra en presidentvalskampanj. Man satsat på att Reinfeldts förtroendekapital skall bära borgerligheten fram till en valseger. Då kan till och med allt för mycket uppmärksamhet på de tre små borgerliga partiernas ledare vara ett irritationsmoment.

Men för små partier som balanserar strax över fyraprocentspärren är det självklart påfrestande att uppleva hur Moderatledaren försöker få allt ljus riktat på sin person.

Tittarna fick också klart för sig att båda blocken har en rejäl hemläxa innan de kan presentera sina valprogram. Utrikespolitiskt har de rödgröna inte enats om hur de ser på Sveriges militära engagemang i Afghanistan. På den borgerliga sidan driver Folkpartiet frågan om NATO-anslutning.

Väljarna får än så länge vänta på de borgerliga partiernas besked om skattepolitiken. Blir det som Göran Hägglund vill ska pensionärerna stå först i kön. Men Fredrik Reinfeldt slog fast att han vill fortsätta skattesänkningarna för dem som har förvärvsarbete.

Folkpartiledaren Jan Björklund håller dessutom på att göra energipolitiken till en rejäl belastning för det borgerliga blocket. Med sina långtgående krav

på en stor kärnkraftsatsning spelar han Miljöpartiet i händerna samtidigt som Maud Olofsson riskerar att förlora väljarstöd.

Däremot kunde Jan Björklund gå på offensiven mot de rödgröna partiernas oenighet i betygsfrågorna. Här måste Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet diskutera sig samman om de skall slippa en defensiv position i valrörelsen.

På en punkt kommer det som sades i söndagens debatt att spela en roll ända in i valrörelsen. När Fredrik Reinfeldt tvärsäkert påstod att det i dag är

100 000 fler sysselsatta än vid maktskiftet 2006 gjorde han sig skyldig till en riktig fadäs.

Att finansdepartementet givit honom fel siffror är ingen godtagbar förklaring. Självfallet skall en statsminister i en regering som gick till val på att minska utanförskapet och få fler i jobb ha koll på hur det ser ut på den svenska arbetsmarknaden. I valrörelsen kommer frågorna om arbetslöshet och jobbpolitik att vara ett av de avgörande sakområdena.

Då bidrar inte Reinfeldts okunnighet till att stärka förtroendet för det borgerliga alternativet.

 

 

 

 

Mer läsning

Annons