Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tvång grunden för de rödgrönas samarbete

/

I slutet av förra veckan var det tänkt att de rödgröna partierna skulle presentera sin gemensamma infrastrukturpolitik.
Det var förberett så långt att det skulle ske genom ett flertal presskonferenser runt om i landet. För att på så sätt få maximal publicitet för de satsningar som man hade kommit överens om att genomföra.

Annons

Som den uppmärksamme har noterat blev det inte någon sådan publicitet över huvud taget. Vilket inte är särskilt konstigt då det inte blev något av alla de planerade presskonferenserna.

Det blev helt enkelt inte någon presentation av den gemensamma rödgröna infrastrukturpolitiken.

Varför inte det då, kanske någon frågar sig?

Av den enkla anledningen att det inte fanns någon sådan gemensam politik att presentera. De rödgröna partierna lyckades inte komma överens. Och då hade de ändå dribblat bort den allra svåraste knäckfrågan – Förbifart Stockholm – genom att utlova att den skulle avgöras i en folkomröstning.

Det här demonstrerar på ett oerhört tydligt sätt hur svårt de rödgröna har för att enas i viktiga politiska frågor. Tidigare har det kunnat noteras genom att flertalet av de uppgörelser som har presenterats har varit långt ifrån färdiga. Vilket man har försökt att dölja genom att hänvisa till framtida utredningar.

Kanske har de rödgröna partierna insett att det inte går att fortsätta så här. Utan att det krävs betydligt mer genomarbetade och hållbara uppgörelser för att de ska uppfattas som trovärdiga. Eller också är oenigheten mellan partierna så stor kring infrastruktursatsningarna att de inte ens kan få ihop en uppgörelse som de själva kan låtsas tro på.

Möjligen kommer, om helgen har varit snäll mot de rödgröna, en variant av det senare slaget att presenteras i början av den här veckan.

Alldeles runt hörnet väntar nya och betydligt svårare problem. För nu är det inte många dagar kvar innan de rödgröna partierna ska lägga fram en gemensam motion som svar på regeringens vårbudget. Ända sedan de rödgröna, efter många om och men, inledde sitt organiserade samarbete har man hänvisat till detta tillfälle då svar på olika frågor av ekonomisk karaktär efterfrågats.

Trots denna framförhållning kärvar förhandlingarna ordentligt, vilket bland annat tagit sig uttryck i form av ett antal utspel i media. Där syftet inte har varit något annat än att sätta press på kollegerna som man sitter och förhandlar med.

Skillnaderna mellan de rödgrönas samarbete inför detta val och alliansens inför förra valet är påtagliga. Såväl i trovärdighet som i ambition.

Det här har sin naturliga förklaring.

De fyra borgerliga partierna inledde gemensamt arbetet med att bilda allianssamarbetet. Det har från början funnits en gemensam vilja till samarbete och en uppfattning om att samarbetet ska tjäna till att gynna samtliga fyra partier. Och det har funnits en glädje över att samarbeta.

Det rödgröna samarbetet vilar på helt motsatt grund. De tre oppositionspartierna samarbetar bara därför att de måste, för att ha en chans att vinna över alliansen. Någon egentlig vilja till samarbete finns inte.

Socialdemokraterna skulle helst vilja köra solo precis som vanligt. Miljöpartiet har varit positivt till ett samarbete, men har velat exkludera Vänsterpartiet. Och Vänsterpartiet vill mer än gärna sitta med i en regering, men trots detta vara fria att driva sin egen politik.

Det rödgröna samarbetet vilar på tvång. Det är också därför som de har så svårt för att komma överens.

Mer läsning

Annons