Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tre krispartier i skuggan av M

/

Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna är svensk politiks krispartier. Enligt senaste SIFO-mätningen får de 13,8 procent.

Annons

Det vill säga att de tillsammans inte ens har var sjunde väljare.

Märkligt nog tycks krisen ha blivit så permanent att politiska journalister inte längre upplever att den är intressant. Visst kan det förekomma spekulationer om att Maud Olofssons tid som partiledare är slut. Men seriösa analyser om de bakomliggande orsakerna till de tre små allianspartiernas kräftgång saknas nästan helt.

Opinionsundersökningarna ger ett klart besked. Centern och Kristdemokraterna kommer tillsammans inte ens i närheten av Miljöpartiets stöd. Enligt SIFO är Folkpartiet nu mindre än Sverigedemokraterna.

En majoritet av väljarna har stort förtroende för den borgerliga regeringens ekonomiska politik. Vilket ger högt betyg då det gäller regeringsdugligheten. Samtidigt upplevs de tre små borgerliga partierna som osjälvständiga satelliter till det starka Moderata ledarskapet.

När väljarna inte känner att ett parti har bärande och viktiga profilfrågor minskar intresset att ge partiet stöd. Centern och Kristdemokraterna förknippas inte längre med några sakområden som ger starkt gensvar i väljarkåren. Försöken att finna nya teman till höger om Moderaterna har inte varit framgångsrika. Samtidigt har främst Centern svårt att behålla trovärdigheten i de miljöer där partiet av tradition stått starkt.

Det sociala engagemanget har präglat stora delar av Centerns och Kristdemokraternas väljarkår. I en situation där fyrkantiga regler kastar ut svårt sjuka ur de sociala trygghetssystemen symboliserar detta för många att de små borgerliga partierna inte förmått driva sina hjärtefrågor i den Moderatdominerade regeringen.

Folkpartiet har gjort skolpolitiken till en stor profilfråga. Det är ett område som många väljare anser vara mycket viktigt. Trots detta eroderas väljarstödet. Det finns flera förklaringar. För det första är det inte säkert att skolpolitiken står över andra sakområden då väljarna tar ställning. För det andra växer andelen väljare som anser att Folkpartiets skolpolitik mera bygger på utspel än seriös analys.

Jan Björklund har ett mantra så snart någon pekar på att det finns svåra problem i skolan. Nämligen att förklaringen är det arv som Socialdemokraterna lämnat efter sig. Desto längre tid Björklund haft ansvaret ju mindre trovärdiga blir hans försök att skylla ifrån sig. Undersökning efter undersökning visat att resultaten i skolan blir sämre. Många friskolor har svåra brister. Trots detta tar ägarna ut stora vinster på skattebetalarnas bekostnad.

Vid sidan av skolan har Folkpartiet markerat en egen profil på tre områden. Nämligen för en utbyggnad av svensk kärnkraft, att Sverige ska införa euron som valuta och ett svenskt Nato-medlemskap. Frågor som i dagsläget ligger långt ifrån de åsikter som omfattas av den stora majoriteten väljare.

Inför valet 2006 gick de tre små borgerliga partierna in i allianssamarbetet med Moderaterna. Därmed kom de inte längre att upplevas som självständiga mittenpartier. Nu håller Miljöpartiet på att ta över deras roll på det politiska mittfältet. Den politiska kartan har ritats om.

Idag är det svårt att se en politisk utveckling som kan återge Centern, Kristdemokraterna och Folkpartiet dess forna styrka. Nya ansikten och utspel kan kortsiktigt leda till viss framgång. Men i det långa loppet är det väljarnas bedömning av ett partis politik som avgör.

Klämda mellan dominanta Moderater och självsäkra Miljöpartister är utrymmet för de tre små borgerliga partierna mycket begränsat.

Mer läsning

Annons