Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomhänt, gnällig och bitter

/

Det var en stundtals underhållande debatt som statsminister Fredrik Reinfeldt och Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin bjöd på då de drabbade samman i TV4-programmet Kvällsöppet på torsdagskvällen. Tyvärr innebar programformatet att debatten också i vissa stycken blev snuttifierad och något lam.

Annons

Redan inledningsvis debatterades det som ser ut att bli den viktigaste frågan i valet – jobben. Och där framgick det tydligt varför väljarna har större förtroende för alliansens jobbskapande politik än de rödgrönas. När Sahlin fick frågan om det hade varit fler jobb om hon hade varit statsminister i stället för Reinfeldt så svarade hon inte. I stället la hon all kraft på att gnälla på regeringen. Hennes framträdande var skakigt och osäkert. Gnälligt och bittert.

Och hon kunde inte leverera ett enda svar på hur hon ska skapa fler jobb. Utan bara ett gäng floskler.

Betydligt större framgång hade Sahlin då debatten gled över till att handla om sjukförsäkringen. Det är utan tvekan en av regeringens svåraste frågor. Inte för att regeringen har agerat felaktigt. Utan för att den inte har klarat av att kommunicera sin politik.

Sahlin attackerade gång på gång Reinfeldt genom att utmåla honom och hans regering som hjärtlös och återkommande referera till ”stupstocken”.

Här har Sahlin och de rödgröna en stor möjlighet att skadskjuta regeringens trovärdighet.

Men inte heller Sahlin är utan problem inom det här området. Hennes och de rödgrönas alternativ är väldigt diffust och långt ifrån färdigt. Liksom så mycket annat ska det utredas och återkomma senare. Om alliansen lyckas att tydliggöra de här bristerna hos de rödgröna så kommer inte sjukförsäkringsfrågan att bli en så stor fördel för de rödgröna som den annars riskerar att bli. Reinfeldt gjorde en bra insats i debatten för att åstadkomma denna förändring. Men det är långt ifrån tillräckligt att i en debatt åskådliggöra de rödgrönas bristande alternativ inom det här området. Det krävs en mer omfattande kampanj om alliansen ska lyckas att överta initiativet och vända frågan till en framgång.

När sedan debatten övergick till att handla om skatterna blev Sahlins problem åter oerhört tydliga. Hon utlovar skattesänkningar till pensionärer och företag men kan inte förklara hur de här skattesänkningarna ska finansieras. Mer än med exemplet att hon och Reinfeldt ska få högre skatt eftersom de tjänar så mycket. Men var går gränsen för när man är höginkomsttagare enligt Mona Sahlin? Och hur mycket tänker hon höja skatten för de här ”höginkomsttagarna” för att få ihop de 17 miljarder kronor som behövs för att kunna finansiera bara skattesänkningen för pensionärerna?

Regeringen har sett till så att vanliga löntagare har fått ett ordentligt tillskott i plånboken. De flesta har nog också märkt att de fått mer pengar att röra sig med. De rödgröna har därför också steg för steg i efterhand accepterat de här skattesänkningarna. Vad väljarna kan ha klart för sig är att med alliansen kommer deras ekonomiska utrymme att fortsätta att öka, medan det med de rödgröna vid makten successivt kommer att minska.

Det märktes också i debatten att Mona Sahlin plågas hårt av att de rödgröna ännu inte har någon gemensam politik att visa upp. Hon står ofta tomhänt och får hänvisa till att besked kommer längre fram. Nu närmar vi oss med raska steg dagen då de ska presentera en gemensam budgetmotion. Det kommer att bli oerhört intressant att se innehållet i denna.

Mer läsning

Annons