Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tåget har inte gått för (S)

Min relation till Ockelbo tog sin början redan i slutet av 70-talet. Med pappas skoter. När jag flyttade till Gävle blev relationen till Ockelbo starkare än så.

Annons

För Ockelbo är omöjligt att annat än älska. Ockelbo är en av de där platserna många av oss letar efter när vi reser. Det lilla samhället i det vackra landskapet med det stora hjärtat. Men nu ligger Ockelbo som bekant i Sverige.

Och för många är nog relationen till Ockelbo därför begränsad till just en skoter och ett basketlag. Och. Förstås. Daniel Westling, fästman till Sveriges blivande drottning.

Första maj. Arbetarnas högtidsdag. Wanja Lundby-Wedin håller ödestal i Stockholm. Mona Sahlin är hårt pressad och går in på scenen med opinionssiffror som hade kunnat vara mer gynnsamma i bagaget.

Men i Ockelbo känns allt det där så väldigt avlägset, i ett samhälle där alla får plats, handslagen är fasta och leendena äkta.

”Vi vill ha en ishall!” står det på ett av plakaten. På ett annat ”Vi ska ha en ishall!”. Det ena något vädjande, som en fråga, det andra mer uppfodrande. En viktig lokal fråga för de hockeyintresserade pojkarna som går i demonstrationståget den här dagen, sida vid sida med kraven på ett rättvisare och rödare Sverige.

Riksdagsmannen Raimo Pärssinen håller tal, det märks att det kommer från hjärtat när han talar om det orättvisa i att regeringen slår undan benen för kommuner som Ockelbo genom statsbidrag som äventyrar den kommunala servicen i tider av ekonomisk kris.

Några dagar tidigare har han stått på en scen i Sandviken bredvid Mona Sahlin och utropat ”Vi hatar orättvisor!”.

Hat är en stark känsla som sällan är befogad. Men hatet mot orättvisorna är legitimt. Och det måste handla om något mer än ögontjäneri för att bli trovärdigt. Det måste komma från hjärtat, precis som det gör på scenen i Sandviken.

Första maj i Ockelbo gör det lätt att tro och hoppas på en Socialdemokrati som kommer lyfta sig. Runt om i landet finns engagerade människor som är partiets verkliga växtkraft. En partiledare gör ingen rörelse. Rörelsen är engagerade människor som de i Ockelbo.

När du läser det här är första maj över. Går igenom nyheterna på webben. I Lund trodde man att lokal med plats för 600 skulle räcka när Mona Sahlin skulle tala. Det gjorde det inte. Dubbelt så många dök upp.

Wanja Lundby-Wedin tog sig av scenen i Stockholm med äran i behåll. Hon bad om ursäkt. Konstaterade att det ibland blir fel. Som i fråga om AMF.

Första maj år 2009 i ett land som står inför massarbetslöshet, styrt av en regering som monterat ner vår trygghet.

Tåget har inte gått för Socialdemokraterna. Kraften och viljan att förändra är äkta. Och i Ockelbo är Socialdemokratin vad den borde vara över hela landet.

En del av människors vardag.

Mer läsning

Annons