Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svårt att avgöra vad som är valfläsk

/

För lite och för sent. Det har blivit Thomas Östros (S) standardsvar på varje förslag som regeringen Reinfeldt presenterat under de senaste månaderna.

Annons

Det måste förstås innebära att om den rödgröna oppositionen fått bestämma så hade man pytsat ut ännu mer pengar för länge sedan till kommuner, landsting och olika mer eller mindre vettiga projekt.

Oppositionen har bland annat klagat på regeringen för att svika kommunerna, pensionärerna, de arbetslösa och snart sagt alla.

När nu regeringen gör satsar många sköna miljarder avfärdar den rödgröna oppositionen satsningarna som valfläsk.

S-ledaren Monas Sahlin undrar "om ekonomin nu ska användas för att locka väljare än att faktiskt bekämpa arbetslösheten".

Men om regeringens pengar till kommuner och pensionärer avfärdas som valfläsk av oppositionen, måste väl deras egna förslag i samma riktning också betraktas som välfläsk.

Det finns säkerligen en hel del taktik och valfläsk i de förslag som regeringen har presenterat. Det är ju snart valår bevars.

Men när det gäller att bjuda på valfläsk så sitter alla partier i samma restaurang med ungefär samma meny. De har bara lite olika tilltugg och prissättning.

Samtidigt är det inte särskilt svårt att köpa finansminister Anders Borgs (M) förklaring och motivering till att pengarna dröjt. Han menar att man måste ha koll på läget innan man lovar reformer och satsningar. Och en global finanskris och lågkonjunktur kräver eftertanke och återhållsamhet.

Nu gör han bedömningen att det finns utrymme till olika reformer och satsningar, även om vi tvingas leva med ett budgetunderskott.

Det är precis som i den personliga ekonomin när man tänker göra något större inköp eller en större investering. Långt ifrån alltid har man egna pengar för stunden. Ändå är investeringen långsiktig och nödvändig. Men då är det oerhört viktigt att man har överblick och kontroll på sin ekonomi så att man kan stå för sina åtaganden.

När Mona Sahlin kritiserar regeringen för att satsa pengar på områden som oppositionen också vill satsa pengar på, ligger det nära till hands att tro att det snarare handlar om en besvikelse över att se det egna valfläsket ätas upp av andra.

Däremot finns det en punkt i hennes kritik som är värd att uppmärksamma. I synnerhet som hon själv och partiet har en väldigt kluven hållning i frågan. För att inte tala om hela det rödgröna gänget.

Det är kritiken mot skattesänkningarna.

Det är en kritik mot skattesänkningar i allmänhet och mot att regeringens skattesänkningar gynnar de rika.

Sanningen är den att skattesänkningarna haft fokus på låg- och medelinkomsttagare, vilket innebär att en sjuksköterska, snickare eller lärare fått drygt 1 000 kronor mer i månaden att röra sig med.

Samtidigt kan det vara värt att notera att Mona Sahlin och oppositionen inte ger några besked som skatterna. Men risken för att låg- och medelinkomsttagare ska beskattas hårdare är överhängande.

När det gäller skatter kan det vara värt att citera Hans Dahlgren, näringspolitisk chef hos vårdföretagarna, och tidigare nära medarbetare till både Göran Persson och Mona Sahlin.

Han säger så här: "Sverige har högre skatter än de andra länderna, men inte lika mycket resurser till offentlig välfärd. Det är därför olyckligt att Socialdemokraterna i välfärdsinriktningen inför kongressen i höst inte tar sig an vårdens framtida finansiering. Sveriges skatter hämmar på olika sätt tillväxten och är därmed ett hot mot välfärden, inte en garant för den."

Synd att inte fler sossar har den insikten.

 

Mer läsning

Annons