Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Martin skrälltvåa i Novemberkåsan

/
  • Martin Larsson höll farten hela långa natten i krävande terräng i Faluskogarna.Foto: Inge Bergqvist/Race MC-Sport.
  • 18-årige Martin Larsson från Granbo var årets stora skräll i Novemberkåsan.

Martin Larsson var inte bara yngst i årets Novemberkåsa.

18-åringen från Granbo var dessutom nästan bäst!

– Det här fanns inte i min vildaste fantasi, säger skrällgrabben om sin andraplats i endurons klassiska kraftprov.

Annons

Även under gynnsamma förhållanden är Novemberkåsan som en av världens tuffaste endurotävlingar.

Helgens snöblandade regn, dimma och brist på tjäle i skogsmarkerna utanför Falun gjorde det inte precis lättare.

Och efter ett dygn av slit, släp och 14 specialsträckor var det bara 25 av 131 startande förare som ens kom i mål.

Och tvåan var en sensation – Martin Larsson, Bollnäs MK, nyss fyllda 18 år.

– Helt sanslöst! Det här är en barndomsdröm som går i uppfyllelse. Jag har sett nästan alla kåsor på plats sedan jag var fem år. Jag hade förhoppningar om att fajtas om segern i juniorklassen, och nu det här...

Martin fick en rivstart direkt under dagspasset. Redan efter den tredje specialsträckan hade han satt sin signatur på tävlingen i ledning bland juniorerna och tvåa totalt.

Aningen drabbad av övermod tog Martin lite väl vilda chanser under specialprovet på Lugnet – och kraschade hårt in i ett staket.

– Hojen fick ta en rejäl smäll, och till första nattsträckan hann vi inte fixa allt. Jag hade bara en liten hjälmlampa som funkade, och åkte ned från andra till åttonde plats, berättar Martin, som började bli rejält sliten vid det laget.

– Det var för jäkligt därute. I skogen körde jag fast rejält en gång, men då gäller det att bara ta det lugnt och se till att komma igång utan stress.

På andra nattsträckan fick han extra energi av att köra ikapp och förbi en profil som sjufaldige världsmästaren Anders Eriksson.

– Då kände jag att det kunde bära långt. Men på sista varvet var jag helt slutkörd. Då hade jag stor hjälp av allt stöd ute i skogen, särskilt av alla crosskompisar från Bollnäs som stod överallt i sina BMK-tröjor.

Och visst höll det hela vägen till en mycket meriterande andraplats, drygt 40 minuter efter segrande Ljunggren och 16 minuter före trean Anton Nordh.

Mer läsning

Annons