Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sista striden för Lars Ohly?

/

Sommartid innebär att det inrikespolitiska livet går på lågfart. För att inte säga tomgång, med undantag för ett eller annat politiskt utspel.
Men när konkurrensen om utrymmet är liten finns goda förutsättningar att helt på egen hand styra agendan. Denna möjlighet nyttjar flera av partiledarna genom att hålla ett sommartal.

Annons

För någon vecka sedan höll Folkpartiledaren Jan Björklund sitt. På lördag kommer Mona Sahlin att hålla sitt i Nacka. Veckan efter håller statsminister Fredrik Reinfeldt sitt traditionella sommartal i Vaxholm.

Och i går höll Vänsterpartiets Lars Ohly lika traditionsenligt sitt tal i Gnesta. Ett tal där man kanske kunde förvänta sig att Ohly skulle dra upp de stora linjerna inför nästa års valrörelse och kanske också förklara vad det är som skiljer vänsterpartiet från de båda kollegerna i den rödgröna kartellen. Helt enkelt skäl till varför väljarna ska ta vänsterpartiets valsedel, i stället för någon annan.

Men det går inte att påstå att Ohly nyttjade möjligheten till att profilera Vänsterpartiet på detta sättet. Efter att inledningsvis ha påpekat att Gnesta för honom kändes som hemma, trots att hans sommartorp inte ligger i kommunen utan precis utanför kommungränsen, inledde han den politiska delen av talet med att tydliggöra varför han inte är en önskekandidat som de rödgrönas utrikesminister. Visst finns det skäl att kritisera Iran och Eritrea. Men hans kritiska utsvävningar om Israel saknar allt sans. Och hans kritik mot FN-insatsen i Afghanistan får en att undra om han anser att Sverige ska gå ur även den organisationen.

Lars Ohly är utan tvekan en av alliansens största tillgångar. Att förhindra honom från att få inflytande över utrikespolitiken är ett alldeles utmärkt argument för varför man inte bör byta regering.

Än starkare blir argumentet när Ohly öppnar munnen för att diskutera inrikespolitik.

Det råder ingen tvekan om att Vänsterpartiet är det av oppositionspartierna som står längst ifrån alliansregeringen med sin politik. Framför allt eftersom Vänsterpartiet helt saknar intresse för att upprätthålla stabila statsfinanser.

Och de som i går lyssnade till Ohlys sommartal kan inte ha missat att han anser att alliansregeringen är en katastrof för Sverige. Men trots att kritiken var massiv och säkert tilltalade flera av de som ogillar alliansregeringens politik, så är det ingenting som kommer att omsättas i ett ökat väljarstöd. För att så ska kunna bli fallet måste Ohly även leverera egna politiska förslag, som tilltalar dessa väljargrupper.

Och på denna punkt var det ett tämligen innehållslöst tal. I stället får vi väl utgår från att det är samma politiska budskap som tidigare som gäller. Vilket lite grovt kan sammanfattas med att Vänsterpartiet lovar mer av allt, i form av höjda bidrag och offentliga insatser. Men är denna överbudspolitik tillräcklig för att attrahera väljare i en sådan utsträckning att inte nästa val också blir ett förlustval för Lars Ohly som partiledare för Vänsterpartiet? I så fall med all säkerhet hans sista val på den posten.

Mer läsning

Annons