Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sänk trösklarna till arbetsmarknaden

/

Det kommer knappast som en överraskning att unga i Norrlandskommunerna har svårare att få jobb än sina jämnåriga längre söderut. Men vi fick i gårdagens HT ännu en påminnelse om att så är fallet.

Annons

I artikeln framgick det också att ungdomsarbetslösheten i Hudiksvall är högre än om man tar ett genomsnitt av hela befolkningen i kommunen. Inte heller det är egentligen något nytt. Så har det sett ut även längre tillbaka i tiden.

Någon kanske har fått för sig att den höga ungdomsarbetslösheten har uppstått nu under alliansregeringens tid vid makten. Om man lyssnar till oppositionens kritik mot regeringen kan man i varje fall lätt få för sig att så skulle vara fallet. Ingenting kunde vara mera fel.

I samband med den ekonomiska krisen i början av 1990-talet rakade ungdomsarbetslösheten i höjden. Under flera år fortsatte den att ligga på en nästan lika hög nivå och först mot slutet av 90-talet sjönk ungdomsarbetslösheten igen. Men inte ända ner till nivåerna innan krisen.

När sedan S-regeringen överlevt valet 2002 började ungdomsarbetslösheten återigen att stiga. Under slutet av förra mandatperioden låg ungdomsarbetslösheten bara marginellt lägre än vad som nu är fallet. Detta trots att vi då befann oss i en högkonjunktur och nu precis har genomlevt en global finanskris av sällan skådat slag med efterföljande lågkonjunktur. En lågkonjunktur som vi tycks ha nått botten på med konsekvensen att arbetslösheten verkar ha nått sin topp och nu börjar vända neråt igen.

Därför känns det något tramsigt att börja diskutera procentnivåerna. Det är betydligt intressantare att diskutera vad som ska göras för att få ner ungdomsarbetslösheten. Problemet med detta är bara att alldeles för få partier har presenterat en aktiv politik för att åstadkomma något sådant.

Sverige borde lära av hur andra länger agerat för att ge unga en bättre chans att etablera sig på arbetsmarknaden. Två länder som sticker ut i detta sammanhang är Danmark och i synnerhet Nederländerna. Där har man länge haft en låg ungdomsarbetslöshet. Som ett resultat av medvetna reformer för att skapa en ökad flexibilitet på arbetsmarknaden.

Egentligen är det bara Centerpartiet som genom hela den här mandatperioden arbetat aktivt med sådana förslag. Redan inför valet 2006 presenterade man ett antal konkreta åtgärder och allt sedan dess har man vid flertalet tillfällen kompletterat med förslag på ytterligare insatser.

Det viktigaste i det här arbetet är att sänka trösklarna för ungdomarna att komma in på arbetsmarknaden. Ett exempel som upprätthåller de höga trösklarna är Sveriges relativt höga ingångslöner. Genom lägre ingångslöner för unga skulle deras möjligheter att få jobb öka väsentligt. Dessutom skulle det ha en avsevärt positiv effekt på deras lönesituation på bara något års sikt.

För den som till äventyrs skulle få för sig att detta bara är antifackligt "hittepå" rekommenderas läsning av bland annat OECD-rapporten Economic Survey of Sweden 2008, Per Skedingers rapport till Globaliseringsrådet och Oskar Nordströms underlagsrapport till Finanspolitiska rådet 2009.

Än så länge är Centerpartiet ensamt om att lyfta frågan om lägre ingångslöner och tämligen ensamt om att aktivt driva frågan om uppluckring av turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd.

Men Centerpartiets strävan att förbättra ungas situation på arbetsmarknaden har redan resulterat i att man har fått regeringen att halvera kostnaden för att anställa unga. En reform som de rödgröna har lovat att riva upp om de får makten i höst.

Mer läsning

Annons