Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Riv skyddsnätet som hämmar demokratin

/

Om mindre än fyra månader är det val. Men det är långt ifrån säkert att de kandidater som får flest röster kommer in i kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige eller riksdagen.

Annons

Vi väljer parti, men partierna kontrollerar vilka som ska bli valda.

Och intresset att flytta makten från partier till väljare verkar ynkligt svagt, särskilt bland socialdemokrater och vänsterpartister.

Idag är det en tämligen liten grupp partimedlemmar som avgör vilka i partiet som ska finnas på valbar plats. Och i vilken rangordning.

En del partier ordnar provval, som sedan följs i större eller mindre utsträckning. Andra partier låter i stället partimöten eller andra interna möten klara ut rangordningen.

Det är ju i formell mening demokratiskt.

Men man kan ändå på goda grunder ifrågasätta legitimiteten när omkring 300 000 partimedlemmar får avgöra vilka landets sju miljoner väljare ska rösta på.

I praktiken är det ännu färre som avgör, eftersom det är en försvinnande liten de av de få som formellt är partimedlemmar som deltar på mötena.

Men vi har ju personval kanske någon invänder.

Det är sant. Men bara i formell mening.

I själva verket finns det en spärr så att en kandidat måste få fem procent av rösterna till kommun och landsting och åtta procent till riksdagen för att kryssa sig förbi den som står före på listan.

Visserligen har riksdagen nu sänkt personvalspärren från åtta till fem procent i riksdagsvalet. Men eftersom det är en grundlagsfråga måste ännu en riksdag efter valet besluta i ärendet.

Det innebär att valet 2014 är personvalspärren fem procent i valen till kommun, landsting och riksdag.

Men fortfarande är det i praktiken nästan omöjligt att kryssa sig förbi någon.

Vid riksdagsvalet 2006 var det sex (!) personer av 349 som lyckades kryssa sig in i riksdagen.

Om väljarna i Gävleborg hade fått bestämma hade socialdemokraten Yoomi Renström, Ovanåker, kommit in i riksdagen. Hon kom på tredje plats före både Åsa Lindestam, Söderhamn, Per Svedberg, Hudiksvall, Roland Bäckman, Ljusdal och Sinikka Bohlin, Gävle, som alla fyra tog plats i riksdagen i kraft av partiets rangordning.

Moderaten Tomas Tobé, Gävle, blev den mest kryssade i länet. Men inte ens han med sina 2 470 kryss skulle ha tagit sig förbi någon annan på listan eftersom han inte nådde åtta procent av rösterna. Nu kom han ändå in i kraft av att han var första namn på moderaternas lista.

Även om det är något lättare att kryssa sig in i landstings- eller kommunfullmäktige, så är det obegripligt att väljarna inte fullt ut ska få avgöra vilka som ska bli valda.

Människor bör inte bara få välja vilket parti, utan också vilka personer, som de ska ge sitt förtroende.

Valet ska inte begränsas och styras så att det krävs fler röster för vissa kandidater än för andra att ta sig in i de beslutande församlingarna. Personvalet måste gälla fullt ut.

Sedan får det vara upp till partierna om de vill göra någon speciell rangordning på listorna eller helt enkelt sätta upp kandidaterna i bokstavsordning.

Visserligen har vi haft personval i Sverige sedan 1995. Men det har aldrig blivit någon succé. Helt enkelt av det skälet att väljarna tycker det är ett spel för gallerierna eftersom partierna fortfarande har mer makt än väljarna.

Ett mer direkt inflytande från väljarna skulle tvinga politikerna till större engagemang och kontakt med väljarna också mellan mandatperioderna. Det skulle också göra det lättare att utkräva ansvar för vad de gjort eller inte gjort.

Man kan verkligen undra hur många politiker som skulle bli återvalda i valet i september, utan det skyddsnät som spärrarna och de etablerade partiernas rangordning ger.

Detta skyddsnät måste rivas. För att få en vitalare demokrati.

Mer läsning

Annons