Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Revansch i Bollnäs efter 58 år

/
  • Brostugan av Zebastian Gihl. Brokvisten köptes av konstnären Mårten Andersson när stugan revs och finns nu i Freluga.
  • Brostugan av Zebastian Gihl. Brokvisten köptes av konstnären Mårten Andersson när stugan revs och finns nu i Freluga.
  • Varpen av Zebastian Gihl.
  • Ödegård av Gustav Sundin.
  • Bollnäs konsthalls intendent Johan Kock betraktar ett stetoskopiskt landskap av Gustav Sundin genom att hålla för ena ögat. Bakom honom tre andra av Sundins målningar från Bollnäsutställningen 1952.
  • Dessa intensiva målningar av Gustav Sundin gjorde Bollnäsborna tummen ned för vid utställningen 1952. Nu får de en andra chans.
  • Subjektiva landskap av Gustav Sundin. Genom att måla över landskapsbilderna med
  • Zebastian Gihl var även en levnadskonstnär och skrinnade gärna fram över vinterisarna. I bakgrunden hans tavlor med samma motiv, fast i olika färgutföranden.

Efter en misslyckad utställning i Bollnäs 1952 lämnade konstnären Gustav Sundin staden för alltid. Sedan dess har målningarna stått i en lada i Dalarna. Nu ställer Bollnäs konsthall ut dem igen, och ger Bollnäsborna en ny chans.

Annons

En formidabel färgchock slår emot besökaren från stora salen i Bollnäs konsthall. Landskapsmålningar i färger som gult, grönt, blått, indigo, violett och rött, förstärkta av kraftiga ramar målade i neonfärger hänger i rader på väggarna.

De känns förvånansvärt moderna, trots att de är gjorda för sextio år sedan. Jag tänker på den stora Matissemålningen på Moderna museet i Stockholm, Apollon från 1953, med stiliserade blommor i olika klara färger. Men Gustav Sundins målningar känns faktiskt mer up to date.

I Bollnäs hänger nu samma målningar som Bollnäsborna dissade för 58 år sedan. Av 60 verk såldes då bara en handfull.

"Nu har ni haft Sveriges främste uppfinnare på det konstnärligt optiska området och fullständigt vägrat att förstå detta. Då måste jag med sorg konstatera, att Bollnäs står i särklass och är hopplöst" skriver Gustav Sundin i ett brev 1958, sex år efter sin utställning och flytt från staden.

Det är ett gediget eftersök intendent Johan Kock gjort för att kunna presentera den minnesutställning som öppnar, i dag lördag.

Han har inte bara givit konstnären Gustav Sundin (1888-1964) upprättelse, han har även lyft fram Bollnäskonstnären och originalet Zebastian Gihl (1877-1948).

Engagerat förklarar Johan Kock hur man ska betrakta Gustav Sundins målningar, som han själv kallade stereoskopiska respektive subjektiva landskap. Sundin målade dem med sitt huvud fastspänt och fixerat i ett fast läge och använde pensel med långt skaft. Genom att betrakta verket med endast ett öga i taget försökte han skapa en stereoskopisk illusion.

- Han lyckades, förklarar Johan Kock och ställer sig mitt för en målning. Först betraktar han noga den platta bildens alla delar. Sedan håller han för sitt sämsta öga, och då framträder djupet i bilden på ett nytt sätt.

Jag försöker, men lyckas bara när jag koncentrerar mig och inte växlar för snabbt mellan ögonen.

Sedan början av 2000-talet har Johan Kock förberett denna utställning. Då träffade han Stefan Jonäng som hade brev som Sundin skrev till hans farmor Lisa Jonsson 1958-63. Dessa brev finns nu återgivna, liksom två små häften där Kock berättar om Gustav Sundin och Zebastian Gihls liv och konst.

Ett barnbarn till Sundin visade sig ha stora delar av morfaderns utställning från 1952 stående i en lada i Dalarna. Vilket fynd! Och vilken kulturgärning av museets personal att nu ha rengjort dessa från fågelsmuts och annat som samlats under årtionden, för att kunna visa dem ännu en gång i Bollnäs!

Man kan också följa konstnärens väg till detta experimenterande med färg och optik. Från fascinationen av de nordiska myterna med motiv som vikingaskepp och trädet Yggdrasil, till en Légerinspirerad stadsbild från Paris med Notre Dame, målad under hans studietid där i slutet av 1920-talet. Men dessa bilder är långt ifrån så spännande som de från 1940- och 50-talet.

Zebastian Gihl tillbringade de sista 35 åren av sitt liv i Bollnäs, tillsammans med sina systrar i Brostugan vid Varpen. Han var en självlärd konstnär och musiker, från en annan samhällsklass än Gustav Sundin. Inte heller han gick hem hos medelklassen i staden, men av helt andra orsaker.

Även av honom ger Johan Kock en intressant bild i det häfte som sammanställts till utställningen.

Det är ett omedvetet sammanträffande att både Bollnäs konsthall och Hälsinglands museum ägnar sig åt den lokala konsten under mitten av 1900-talet. Den som vill få en bred överblick kan börja med att se Bollnäsutställningen. Det blir dessutom tre berättarkvällar i samarbete med Bollnäs konstförening.

Mer läsning

Annons