Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reformer bortom kömiljard och garantier

/

Det finns en skröna bland svenska sjuksköterskor som går ut på att under en krissituation kan man be de som väntar i en sjukhuskö att själv komma med om det verkligen är akut - och sen tar man hand om dem som inte reser sig

Annons

Något överdrivet kanske, men akutsjukvård handlar ofta om att prioritera - och att då som alliansens sjukvårdsgrupp gör på Svenska Dagbladets debattsida lova att man ska få vård inom fyra timmar är naivt.

För det handlar förstås om prioriteringar där den hjärtsjuke går före den med öroninflammation, oavsett hur länge öronpatienten väntat.

I övrigt finns det en hel del lovvärt i regeringspartiernas förslag. De vill minska väntetiden i dagens vårdgaranti. I dag ska man få kontakt med vården samma dag, tid hos distriktsläkare inom sju dagar, en bedömning av specialist inom nittio dagar och behandling ska påbörjas inom nittio dagar.

Allianspartierna vill nu skärpa dessa till att inom fem dagar ska en patient ha rätt till en tid hos distriktsläkare, träffa en specialist inom trettio dagar och behandlingen ska påbörjas inom sextio dagar.

Primärvården, alltså vårdcentralen, fungerar oftast utmärkt. Det är inte ovanligt att patienter får träffa allmänläkaren samma dag, men specialistvård är dessvärre mycket mer komplicerat och har avsevärt längre väntetider.

För tänk en patient som blir felremitterad? Eller har två diagnoser. Då blir det helt plötsligt först en väntetid på nittio dagar, sen en ny remissrunda och nittio dagar till innan rätt vård sätts in.

Det innebär förstås en massa lidande i onödan, och vårdgarantin är för dessa patienter verkningslös. För bara en tremånadersperiod att vänta utan behandling är lång tid.

Det finns andra problem med vårdgarantin, både den som finns i dag och den som allianspartierna genom sin arbetsgrupp lovar: det finns ingen sanktionering, inget straff, för de landsting eller sjukhus som inte uppfyller garantin.

Det enda rimliga hade varit att vårdinrättningar och landsting där väntetiden är längre än stipulerad garanti får betala.

Socialminister Göran Hägglund (KD) har i och för sig gjort något liknande, med morot i stället för böter; kömiljarden. Det landsting som skött sig väl får ta del av extrapengar, medan de som inte sköter sig väl inte får pengar. Det har varit relativt framgångsrikt, hägrande resurstillskott är alltid bra för kommun- eller landstingspolitikernas motivation att få något gjort.

Vården är förstås mer komplicerad än vårdgarantin och kömiljarden. Den blir allt mer avancerad, räddar fler och fler liv och därmed dyrare.

Därför behövs en omfattande utredning om hur morgondagens sjukvård och omsorg ska se ut.

Men för att få till en sådan krävs att höstens val är avklarade och partitaktiken läggs åt sidan för en stund.

Stina Morian

Hudiksvalls Tidning

Mer läsning

Annons