Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pumplag utan effekt

Jag ångrar att jag inte arbetade över fler kvällar, att jag inte reste på fler arbetsresor när mina barn var små och att jag inte missade fler skolavslutningar och luciauppträdanden.

Annons

Hur många tror ni säger det när de går i pension? Det är få.

Men frågan är varför så många, framförallt pappor, lever det livet trots att man inte vill ha det resultatet?

Någonstans här går det att sätta veckans bröstpumpsdebatt i sitt rätta sammanhang. I Lars Ohlys iver över att komma åt ett ojämnställt beteende med ett politiskt förslag, slog han knut på sig själv och föreslog bröstpumpslösningen – eller kvoterad föräldraledighet, som det egentligen handlar om.

Kvoterad föräldraledighet kommer dock inte vara lösningen på att få fler föräldradagar att tas ut av pappor.

De pappor som verkligen inte vill vara hemma med sina barn när de är små kommer inte att hindras av en kvoterad föräldraförsäkring. Sju månader går att ta ut på sommaren, kanske två somrar och några jular. Och en längre resa med familjen, så är saken klar.

Och då kan ju mamman vara hemma samtidigt, om det behövs.

Jag skulle istället vilja se den politiker som på allvar tar debatten och skickar tillbaka frågan till papporna som väljer att inte vara hemma under sina barns uppväxt.

Vill du sitta runt fikabordet på jobbet och inse att dem som du känner bäst är dina arbetskamrater? Vill du verkligen missa nästan alla skolavslutningar, läxläsningen och fritidsaktiviteterna med dina barn? Känns det bra?

Att vara småbarnsförälder, och dessutom prioritera rätt i alla lägen, är inte lätt.

Men just politikernas iver att med lagstiftning rätta till småbarnsfamiljernas vardagsval är riktigt irriterande. Som opinionsbildare är politiker viktiga. Men alla familjer har olika förutsättningar och prioriteringar.

Det är runt köksbordet som besluten ska fattas om delning av föräldraledighet, vård av sjuka barn, hämtning på dagis och allt annat som en familj ställs på prov inför - inte i riksdagens plenisal.

För att ändra ett beteende måste man börja med sig själv. Hur ska jag prioritera nu för att vara nöjd när jag går i pension? Vad vill jag att mina barn ska säga till mig i talet på min 80-årsdag? Vad är det som är viktigt i livet? Om fler ställde sig de frågorna tidigt i livet är jag övertygad om att fler pappadagar skulle utnyttjas.

Det skulle betyda mer för jämställdheten än Lars Ohlys kvotering.

Mer läsning

Annons