Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: "Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå"

Annons
Jack Werner och hans bok om källkritik och fejkade nyheter. Foto: Gabriel Liljevall

Jack Werner började dyka upp i mina flöden någon gång 2010. Han var då ung, uppvuxen med internet och lika hemma på Flashback som på Facebook. Och han förklarade saker. Han förklarade för oss gammelmediajournalister hur saker funkade i de obskyra forum vi knappt hört talas om, och han förklarade i dessa forum hur journalistik fungerar.

Sedan dess har han fortsatt att förklara saker, i olika roller i olika medieföretag. Han var en av dem som grundade Viralgranskaren, en sajt som granskar virala nyheter och avslöjar när de är fejk, när han jobbade på Metro, något han senare fick Stora Journalistpriset för.

Jack Werner har många talanger. Han kan förklara saker utan att skriva folk saker på näsan. Han sparkar gärna uppåt, men aldrig neråt. Han är fenomenal på att berätta bra historier, alltid gediget researchade. Han är dessutom – vilket man inte kan säga om många i branschen – snabb att erkänna sina egna fel och brister.

Alla dessa egenskaper präglar hans nya bok om källkritik och fejkade nyheter, "Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå" (Albert Bonniers förlag 2018.)

Den som väntar sig att boken ska vara full att exempel på faktaresistens och fejkade nyheter kommer att bli tillfreds. Men den som väntar sig att dessa exempel ska få en att känna sig som en lite bättre, smartare och mindre faktaresistent människa än andra kommer att bli sittande med en liten klump i magen, och kanske några skratt fastnade i halsen.

För Jack Werner berättar elegant, även om mannen som står för citatet i titeln, utan att hänga ut någon, utan att håna någon, och utan att döma den lilla människan som går på bluffar eller vägrar ta till sig fakta. Desto skarpare är boken i sin kritik av de etablerade medierna. Tidningar som själva slår sig för bröstet och hävdar att de är sanna och trovärdiga i en tid av ryktesspridning och klickjakt, men som så ofta handlar fel.

Och så förklarar han hur det funkar. Hur människan är mer benägen att tro på något som bekräftar den egna världsbilden, hur vi alla är mottagliga för osanningar när de berör oss, och hur starka känslor kan få även den mest noggranna källkritiker att råka dela och sprida vidare sådant som i stunden framstår som sant och relevant men som senare kan visa sig vara både falskt och fel. Hur detta kan drabba även journalister. Och hur det har hänt honom själv.

Men boken som helhet är inte någon uppläxning, vare sig av journalister som har för bråttom att klicka på publicera-knappen eller av privatpersoner som struntar i källkritiken. Däremot är den en berättelse om internet. Om hur internet förändrat vårt sätt att konsumera och förhålla oss till nyheter, om hur alla blivit publicister, om hur det påverkat etablerade medier och om det nya nyhetslandskapet. Han gör det dessutom krasst konstaterande att det mesta inte är nytt, bara annorlunda.

Werners berättelse serveras genom lagom korta, lättlästa och underhållande exempel på fejkade nyheter, rykten, spekulativa händelser och personer. Varje historia är väl researchad, ibland har han inte nått hela vägen och då låter han slutet eller sanningen om man så vill hänga i luften.

Andra gånger tar han effektivt hål på rykten om vita skåpbilar, clowner och skrämselpropaganda. Han beskriver trollfabriker, cyberattacker och ryktesspridning. Och han förklarar pedagogiskt skillnaden mellan journalistik och propaganda, något som vi alla behöver vara medvetna om.

Och han gör det med kärlek. Kärlek till historierna, till människorna han skriver om och till journalistiken.

Fotnot: Artikelförfattaren Sofia Mirjamsdotter startade 2011 nyhetssajten Ajour tillsammans med bland andra Jack Werner. De arbetade då tillsammans i några månader innan han slutade för ett jobb på Sveriges Radio.

Mer läsning

Annons