Läs mer: Här är Sveas julklappslista till Hultqvist
Det är egentligen övertid för att agera med hjälp av beredskapskrediten, men här behöver Stefan Löfven till veckan kalla in samtliga partiledare för att informera och förankra att regeringen använder 40 miljarder kronor som finns för händelser av krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden. Krigsfara och andra utomordentliga förhållanden är just vad vi står inför.
Försvarsöverenskommelsen från tidigare i år var otillräcklig för att genomföra Försvarsberedningens inriktning. Det var en inriktning för en lugnare omvärld än den vi ser nu. Därför bör 11 miljarder av krediten gå till detta. Soldater ska inte behöva öva vintertid i sommarkängor för att ta ett handgripligt exempel på läget.
ÖB Micael Bydén från Gnarp måste snabbt lämna in en shoppinglista på minst lika mycket till på sådant som snabbt ökar försvarsförmågan. Bydén har förövrigt kallats för rätt man för ett omöjligt uppdrag.
Läs mer: Här är utmaningarna för söderhamnsflygaren från Gnarp
Regeringen bör också ändra direktiven till personalförsörjningsutredningen som pågår under Annika Nordgren Christensens ledning att den inte längre behöver vara kostnadsneutral.
Polisen saknar en miljard för sin omorganisation. Det löser sig genom beredskapskrediten. Dessutom kan krediten användas till att lösa polisens utrustningsbehov så att polismän i Gävleborg slipper upplevelser som att i en patrullbil ha en skyddsväst på två poliser, dessutom i fel storlek. Kostnaden att åter sätta beredskapspolisen på fötter hämtas från krediten också.
Myndigheter som fått tillskjuta resurser för att hantera flyktingkrisen ersätts genom krediten. De miljarder som blir kvar används till MSB, Energimyndigheten, länstyrelser för åtgärder inom civil beredskap.
I debatten har det länge funnits röster som länge varnat för utvecklingen. Redan i mars 2014 skrev försvarsbloggaren Carl Bergqvist på Wiseman´s Wisdom att beredskapskrediten borde användas. 20 månader senare är det hög tid att påminna om general Douglas MacArthurs varning ett år innan USA drogs in i andra världskriget
The history of the failure of war can almost be summed up in two words: too late. Too late in comprehending the deadly purpose of a potential enemy, too late in realizing the mortal danger, too late in preparedness, too late in uniting all possible forces for resistance, too late in standing with one’s friends.
