Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Samhällets strukturella barnmisshandel

Det är ofta man får höra uttryck som att ”barnen är det bästa vi har” eller ”ta vara på tiden med barnen, för den kommer inte tillbaka”.

Annons

För egen del är steget att bli förälder det solklart bästa i mitt liv. Så långt är vi alla överens. Däremot finns en oro kring det samhälle som våra små barn kommer få växa upp i och det gäller i huvudsak deras skolgång. Jag jobbar själv inte inom skolan i dag, men har en del släkt och vänner som gör det. Exemplen är många och hårresande kring hur vi i dag låter ekonomin styra och faktiskt helt struntar i hur det påverkar både barn och lärare.

Jag har nyligen haft konkreta planer på att byta bana och själv utbilda mig till lärare, för jag brinner verkligen för barnen och jag tror jag skulle passa. Däremot har saker som inträffat på slutet gjort att jag avstod att söka nu till hösten. Anledningen till det är för att jag insett att pengarna styr och sedan om barnen har tur får dem de resurser som rent faktiskt behövs. En inom min närhet är utbildad lärare och har under en tid jobbat med en klass som har en historik med olika problem. Det finns speciella behov, men inga resurser. Dessutom har det varit stor omsättning på olika lärare och på så sätt stjäl man även deras rätt till trygghet under sin skoltid.

Motargumenten från politikernas håll blir säkerligen att de måste se till en helhet och det är också något jag känner till. Jag vill dock hävda att det handlar om prioritering! Om vi nu är överens om det jag nämnde här ovan, hur kan man då ens tänka på att bygga nya parkeringar eller badhus, innan man sett till att våra kronjuveler får det bästa möjliga!?

Jag älskar att vara förälder och skulle nog älska att vara lärare, men den barnmisshandel som strukturellt pågår, gör att jag troligen kommer stanna vid tanken att vidareutbilda mig. Jag är ett bevis på att de politiska prioriteringarna förhindrar återväxten av nya lärare och med stor sannolikhet kommer det också göra att personen jag nämnde ovan också väljer en annan bana. Då förlorar ni en utmärkt lärare och en som potentiellt skulle kunna bli åtminstone en riktigt bra lärare!

Ge barnen de verktyg de behöver inför framtiden och framför allt en trygghet genom att få ha kvar samma lärare under huvuddelen av sin utbildning! Avstår ni från denna uppmaning, ja då väljer ni att fortsätta med misshandeln och då har jag svårt att förstå hur både ni politiker och rektorer kan somna gott på kvällen.

Barnen har inte valt sina förutsättningar, så välj rätt åt dem, för det är ni som har den möjligheten!

En förlorad pedagog

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons