Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Moment 22 i strokevården

Jag har sagt upp mig efter att ha jobbat 32 år åt Landstinget Gävleborg. Jag kan inte längre stå för den strokevård vi ger i dag.

Annons

Äntligen kommer information till allmänheten om vilka symtom en strokedrabbad kan ha. Det är otroligt viktigt att sprida kunskap om sjukdomen stroke. Nästan ännu viktigare att informera om vad en TiA är, och hur viktigt det är att ta symtomen på allvar. Uppsöka läkare för att få diverse undersökningar utförda. Man måste veta var proppen kommer ifrån för att få rätt behandling. Om man inte får behandling för sin TiA, är risken enormt stor för att man får en manifest stroke, vilket kan medföra stora problem till exempel talsvårigheter, förmågan att läsa/skriva/räkna kan försvinna, förlamningar.

Om man drabbas av stroke hamnar man förhoppningsvis på en strokeenhet (detta enligt nationella riktlinjer för stroke). I Hudiksvall har vi haft en väl fungerande strokeenhet. Jag säger haft, för så är fallet inte i dag. Detta på grund av nerdragning av personal. Vår strokeenhet rymmer 11–13 patienter. Dagtid är vi fyra personal, kvällstid är vi tre personal och helger är vi tre personal dagtur och kvällstur.

När man drabbats av stroke är det rehabiliteringen som är viktigast av allt för att komma tillbaka till ett normalt leverne. Medicinerna har sin del i det hela, men inte allt. Vid hjärnblödning bör man vara lite försiktig med rehabilitering de första dagarna. Men om man fått en propp i hjärnan är det viktigt att man kommer ur sängen så fort som möjligt. Gärna sitta på sängkant en kort stund, flera gånger, tills man orkar sitta i en stol.

Jag som personal har blivit lärd att stå med "händerna på ryggen". Det innebär att patienten ska försöka tvätta och klä sig själv i den mån det går. Jag ska vara med och guida, hjälpa till när det behövs. Det är detta som är en stor del i rehabiliteringen, för att komma tillbaka till en fungerande vardag.

Då kommer den stora frågan.

Hur ska detta kunna fungera med en personalstyrka på tre till fyra personer och 11–13 patienter med stort hjälpbehov? Om jag tvättar och klär patienten så går det ju mycket fortare. Men var tar rehabiliteringen vägen?

Strokevården har de senaste åren gjort framsteg. Vi har blivit bättre på mycket. Vi gör fler undersökningar. Vi gör fler kontroller. Men det huvudsakliga är fortfarande rehabiliteringen. Fler moment ska utföras av färre antal personal. Den matematiken går inte ihop.

Vi är många som varit med från den dag vi startade en strokeenhet i Hudiksvall 1996. Många duktiga eldsjälar. Tyvärr börjar dessa eldsjälar tappa geisten. Vi orkar inte längre. Vi vet vad våra patienter behöver och det kan vi inte ge dem på grund av tidsbrist. Ta vid måltiderna till exempel. Det bästa är att få inta sin måltid sittande i stol. Om åtta av elva patienter ska ha tillsyn/matas, då hinner man tyvärr inte hjälpa upp alla till sittande i stol. Då blir patienten tyvärr matad i sin säng.

Jag vet att några av oss "eldsjälar" söker andra jobb. Men det är inte lätt att lämna en patientgrupp som man verkligen älskar att jobba med.

Jag önskar att de som håller i penningpåsen gjorde minst en veckas studiebesök på olika avdelningar för att se hur verkligheten på golvet ser ut.

Till saken hör att jag själv sagt upp mig efter att ha jobbat 32 år åt Landstinget Gävleborg. Detta på grund av att jag inte står för den strokevård vi ger i dag.

Frågan är inte om utan när någon gör ett allvarligt fel. Jag vill inte vara den.

Bettan

före detta strokesjuksköterska

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons