Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förbud mot atomvapen förbigicks

Sven Jansson frågar (21/4) efter sambandet mellan den svenska satsningen på kärnvapen och det faktum att Sverige ligger i topp som producent av kärnkraft och atomsopor i dag som vi nämnt (18/4).

Annons

Jo, under andra världskriget blev kärnkraften en produkt av strävandena att utveckla kärnvapen genom att plutonium (Pu) – användbart till atomvapen – bildas i kärnavfallet.

Under 1950- och 1960-talen satsade Sverige på en egen teknisk linje med uranbrytning, tungvattenreaktorer och upparbetning (Pu-framställning). Det har kallats den svenska linjen. Man började bryta uran i Ranstad, byggde kärnreaktor i Marviken med möjlighet att i smyg ta ut bränsle i förtid när Pu-halten var mest lämpad för kärnvapen och köpte mark i Sannäs i norra Bohuslän där en Pu-fabrik skulle uppföras.

Redan 1959 sade riksdagen nej till svenska atomvapen.

Det förbudet respekterades inte av kärnvapenförespråkarna utan satsningen fortsatte och hemlighölls av en inre krets av politiker, militärer och tekniker under hela 60-talet. Att skaffa fram pengar till markköp och i övrigt planera för Pu-fabriken i Sannäs skedde i direkt strid mot riksdagsbeslutet 1959.

Efter påtryckningar från USA som inte ville se flera kärnvapenstater övergavs svenska linjen men makthavarna som dyrkade kärntekniken drev 1974 ändå igenom en planering för 24 lättvattenreaktorer fram till 1990.

Detta skedde trots att Birgitta Hambraeus (C) med sitt stora engagemang mot kärnkraften lyckats bromsa upp de storskaliga planerna och fått igenom ett riksdagsbeslut 1973 med krav på ett moratorium för byggande av nya kärnkraftverk.

Birgitta Hambraeus är värd all aktning.

Då var avfallet fortfarande ett icke existerande problem eftersom det var ett hemligstämplat bombmaterial.

Sammantaget bidrog kärnkraftförespråkarnas mörkläggning och militäranknytningen till att fördröja avfallsfrågans betydelse under två decennier. När man väl började inse problematiken med avfallet var kärntekniken så väletablerad att knappast någon ifrågasatte skönmålningen av den som den outsinliga, rena och nästan kostnadsfria energikällan.

Om detta och mycket därtill kan man läsa i Olov Holmstrands utmärkta skrift Kärnkraftavfall och i tidningen Ny Tekniks avslöjande 1985 om Sveriges planer på en blågul atombomb.

Birgitta Ohlsson

Anita Wallin

Alfta

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons