Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det finns ett ljus i mörkret

”Vi har regn, men inte vatten” hämtat ur en liturgisk text av Preshard Basiawmoit, katolsk präst och lärare i ett område i Indien som är hemvist för flera ursprungsbefolkningar.

Annons

Ofta har just ursprungsfolkens landområden grävts upp vid uranbrytning eller använts som soptipp för atomsopor. Deras marker har utsetts till områden som ”måste offras” till fromma för den rika västvärlden. Uranet används till både kärnkraft och bomber, vars effektivitet alltid har testats i områden där ursprungsbefolkningar lever.

”Systematiskt och metodiskt har ursprungsfolken berövats först sina produktionsmedel, sedan produkten av sitt arbete och slutligen själva grunden för sin existens” sa en deltagare vid World Uranium Hearing, 1992.

All kärnteknik togs fram under andra världskriget i det enda syftet att utveckla atombomber. Det var plutoniet i avfallet från reaktorerna man eftertraktade medan den alstrade energin kyldes bort – som avfall. Till och med atombombens fader R. Oppenheimer insåg kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen och varnade för kärnreaktorer just på grund av plutoniumframställningen.

Ganska okänt är att även lilla fredliga Sverige satsade på en egen blågul atombomb. Bara en liten krets av politiker, militärer och tekniker kände till och hemlighöll detta kärnvapenprogram i civil förklädnad som avslöjades först 1985.

Det är just den satsningen som är orsaken till att Sverige sedan många år producerar mest urankraft och atomsopor per capita i världen.

Kärnbränslekedjan är en lång, komplicerad och komplex företeelse som ett fåtal makthavare råder över vilket gör att kärnkraften inte hör hemma i en demokrati.

Som ”kronan på verket” tillkommer problemet med de långlivade atomsoporna som måste hållas avskilda från allt levande i hundratusen år. Naturligtvis kan ingen garantera det.

Som importör av uran medverkar Sverige aktivt till den kolonialistiska exploateringen av ursprungsbefolkningar och folk i tredje världen och när vi använt uranet till vår slösaktiga elkonsumtion vältrar vi över atomsoporna på kommande generationer.

Med vilken rätt gör vi det?

Som ett ljus i mörkret tränger solen, vinden, vattnet och vågorna alltmer undan den farliga och onödiga urankraften.

Birgitta Ohlsson, Anita Wallin

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons