Jag hör säkert till väldigt många som hyst en viss aktning och beundran för Jan Eliassons gärning inom diplomatin. Hans levnadshistorik väcker också beundran för hur en "arbetargrabb" haft intelligens och kraft att sakta och säkert ta sig fram i samhällets hårda tävlan att ta sig till toppen.
I många tv-program har hans liv skildrats som avundsvärd. Häromdagen i SVT-programmet Uppdrag granskning, som handlade om FN-diplomaten Anders Kompass arbete i Afrika. Rapporten som han lämnade till Frankrike och som han avskedades på grund av, beskrevs i Uppdrag granskning. I programmet framkom att Kompass hade sina fiender i FN-högkvarteret. Bland dessa namngavs Eliasson som intervjuades i programmet. Där visade det sig att Eliasson inte hade ändrat uppfattning i fråga om Kompass skuld. Han höll envist fast vid att Kompass brustit i sin tjänsteutövning. Eliasson genomgick i det ögonblicket en metamorfos till något mycket sämre i mina ögon. Min beundran övergick även den till motsatsen.
