Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alltid någon som drabbas

I Hybo jublar man. I Nybo likaså. Det kommer inte att stängas några skolor där – åtminstone inte än. Under hela 2010 kommer inte en enda skola försvinna från Ljusdals kommun.

Annons

I Hybo jublar man. I Nybo likaså. Det kommer inte att stängas några skolor där – åtminstone inte än. Under hela 2010 kommer inte en enda skola försvinna från Ljusdals kommun. Det var beskedet när barn- och utbildningsnämnden steg ut från – det för allmänheten stängda – mötet. Alla elever kommer att få gå till sin byskola, alla lärare behåller sina jobb.

Eller hur var det nu? Skulle man inte spara pengar? Jovisst. Men det ber vi att få återkomma med. När vi kommit på hur i hela friden det ska gå till utan att någon blir arg.

Miljonerna, man behövde spara, de saknas ju fortfarande. När man låter bli att stänga en byskola med så få elever att man bara behöver bli av med något dussin innan Skolverket kommer in och stänger en skola som ligger bara några minuter från Ljusdals centrum, som behöver renoveras för miljoner om den ska fortsättas användas – ja när man låter bli att stänga ner den, så drabbas alla i stället för några få.

”Det finns så många andra skolor att ta pengar från” säger en överlycklig förälder och skyndar vidare, utan att stanna och tänka på vad det är hon egentligen säger. ”Det är mina barn man inte får ta pengar från”, det är det hon menar. ”Men andras ungar – de har det egentligen alldeles för bra”.

Att ett fåtal barn, på en liten skola med stora utgifter inom en snar framtid, kommer före allmänhetens bästa. Det är det hon säger.

Det är hennes prerogativ att säga så – hon har ingen skyldighet att se till samhällets bästa. Hon kan, om hon vill, välja att ha på sig skygglappar och mumla frasen ”bara mina barn har det bra så ordnar det sig.

”Det är därför hon inte är den som bestämmer – det gör våra folkvalda. Vi litar på att de tar ett steg tillbaka och ser den stora bilden, för att se hur pengarna bäst kan användas och hur så många barn som möjligt ska få bästa möjliga skolgång. Det är de som ska kunna se vad som egentligen är mest effektivt?

Kanske är det att förvänta sig lite för mycket från våra folkvalda. Kanske räcker det med några snyfthistorier och en protestlista för att de också ska dra på sig skygglappar och vägra fatta de svåra beslut som ser till att Ljusdals kommun överlever. Kanske är det enklare att helt enkelt stänga ute allmänheten och sedan stiga fram med ett glasklart budskap – ”Klart era barn ska ha det bra i byskolorna! Och de där miljonerna vi fortfarande saknar ska ni inte bekymra er om. De ska vi be att få återkomma till lite senare". (Och hoppas att ingen uppmärksammar det.)

Tänker lite längre

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons