Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Adoptera eller abortera bort?

Såg häromkvällen ett underbart tv-program om Glada Hudik-teatern, ett numera rikskänt flaggskepp för hela Hälsingland och ett av de mest positiva inslagen i 2000-talets Sverige över huvud taget.

Annons

Sällan blir det så tydligt hur förväntningar kan hjälpa eller stjälpa, beroende på om det handlar om en uppmuntrande eller nedgörande människosyn.

Men när en mamma sorgset talade om hur föräldrar på 60- och 70-talen blev tillfrågade om de ville behålla eller adoptera bort barn med Downs syndrom, kunde jag inte låta bli att reflektera över den så kallade utvecklingen. I dag kan man ju nämligen bli tillfrågad om man vill behålla eller abortera bort barn med Downs syndrom (som dessutom får avlivas även efter vecka 18, när av samhället mer önskade individer blivit fridlysta).

Och jag är därför, trots den fantastiska Glada Hudik-teatern, inte helt övertygad om att vi nu alltid är så mycket mer humana än vi var på 70-talet. Eller ens jämfört med situationen på 30-talet.

Det rashygieniska monstret sticker upp sitt fula tryne även på andra håll än hos Sverigedemokraterna. Barn med Downs syndrom är däremot inga monster.

Adoptera bort eller abortera bort – vad är värre egentligen?

Trebarnspappa, Bollnäs

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons