Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya positioner inom alliansen

Annons

Lagom i tid för lunch slog Maud Olofsson i går klubban i bordet och förklarade Centerpartiets partistämma i Örebro för avslutad. Under fyra dagar har centerpartisterna debatterat och voterat, i bland långt in på småtimmarna, för att lägga fast den politik som man vill att regeringen ska driva under återstoden av den här mandatperioden och som också är tänkt att attrahera väljare i nästa års riksdagsval.

Det är alltså de beslut som de drygt 500 ombuden fattat de senaste dagarna som ska lyfta Centerpartiet i väljaropinionen. Och det vill till en ganska ordentlig lyftning. I först hand för att komma upp i nivå med valresultatet 2006, men framför allt om Centerpartiet ska kunna nå upp till sin fastlagda målsättning om dubblera sitt väljarstöd i nästa års riksdagsval. Alltså att gå från 7,9 procent till 15,8.

De flesta skulle nog i detta läge betrakta denna målsättning som en utopi. Men inte centerpartisterna. I varje fall inte Maud Olofsson.

Vad är det då för politik som ska lyfta Centerpartiet upp till denna nivå? Är det genom en högervridning av partiet som framgångarna ska komma?

Det är lite förenklat att säga att Centerpartiet har vandrat högerut. Om man med höger och vänster menar liberalism respektive socialism så ligger det en del i ett sådant påstående. Men det är för den delen inte en extrem högerpolitik som Centerpartiet vill genomföra.

Visst vill Centerpartiet ha en flexiblare arbetsmarknad, och då krävs att arbetsrättslagstiftningen luckras upp. Men det betyder inte att Centerpartiet vill avskaffa anställningstryggheten och ge arbetsgivaren fritt fram att sparka vem de vill utan sakliga och rimliga skäl. Den som skulle få för sig att påstå något sådant far med osanning och är därmed inte att betrakta som seriös.

Centerpartiets modell om en flexiblare arbetsmarknad ligger inte långt från den danska flexicurity-modellen. En modell som med framgång kombinerar flexibilitet med trygghet och som innebär att såväl arbetslösheten bland ungdomar som den totala arbetslösheten är lägre i Danmark än i Sverige.

Och de som skulle få för sig att påstå att det är Maud Olofsson som driver Centerpartiet åt höger borde studera den nyss genomförda partistämman lite bättre. I flera fall valde stämmoombuden att gå betydligt längre än vad partistyrelsen föreslagit, och den kritik som framfördes handlade inte om att Centerpartiet gått för långt utan att partiet borde gå ännu längre.

Betyder då den här positionsförändringen att Centerpartiet har passerat moderaterna och ligger längst till höger? Ja, så måste man nog uttrycka det. Men det beror egentligen inte på att Centerpartiet gått särskilt långt åt höger. Utan beror snarare på att Moderaterna vandrat ordentligt åt vänster. Moderaterna har svikit många av sina liberalt sinnade väljare. Företagarprofilen är i princip utraderad och det frihetsparti som Moderaterna en gång var går inte längre att känna igen. Egentligen borde alltså positionsförändringen inom alliansen beskrivas som att Moderaterna nu står till vänster om Centerpartiet. Det är en bättre beskrivning av den verkliga förändringen.

Mer läsning

Annons