Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När vuvuzelan tystnat...

/

I fredags invigdes fotbolls-VM i Sydafrika. Det första i ett afrikanskt land.

Annons

Sydafrika spelade förstås inledningsmatchen. Och var bara ett stolpskott från seger.

Sverige lyckades ju tyvärr inte kvala in. Men för alla oss som älskar fotboll som en konstform, kommer ändå den närmaste månaden att bli en fantastisk, och förhoppningsvis oförglömlig, månad fylld av fotbollsartisteri på högsta nivå.

Och helt utan svensk medverkan är ändå inte fotbolls-VM. Den som envist hävdar att en lokaltidning alltid måste vara lokal, kan till och med hitta lite lokalanknytning i Sydafrika.

Nigerias förbundskapten heter nämligen Lars Lagerbäck. Han inledde sin lysande tränarkarriär med att träna Kilafors IF, Arbrå BK och Hudiksvalls ABK innan han drog vidare till större uppgifter.

Många tycker att Nigerias landslag har sin framtid bakom sig med sitt överraskande OS-guld i Atlanta 1996. Och de flesta experter verkar tro att Lagerbäck får packa ihop efter gruppspelet.

Möjligen går det bättre för Elfenbenskusten med Sven-Göran Eriksson som förbundskapten.

Den avgörande kampen om VM-guldet kommer nog att stå mellan klassiska fotbollsnationer som Brasilien, Spanien och de nuvarande mästarna Italien.

Men överraskningar har hänt förr.

Långt innan gårdagens festliga invigning har rapporterna talat om glädjeyra och VM-feber i Sydafrika. Och de öronbedövade ljuden från plasttrumpeterna, vuvuzelas, har redan nått ända in i våra svenska vardagsrum.

Men mitt i glädjeyran och VM-febern finns det anledning att påminna om att Sydafrika behärskas av en betydligt allvarligare feber. Sydafrika är ett fattigt och farligt land där var femte vuxen lever med hiv. Och där redan flera VM-deltagare har blivit utsatta för stölder och andra brott.

För att minska oron bland besökarna och för att agera snabbare och kraftfullare mot brott har exempelvis 56 VM-domstolar inrättats.

I närheten av VM-yran lever miljoner människor i fattiga kåkstäder med skyhög arbetslöshet, där brottslighet och våldtäkter är vardagsmat. Dessa kåkstäder blir inte färre. Och fattigdomen blir inte mindre.

Inför liknande gigantiska evenemang går alltid diskussionens vågor höga om de svindlande stora kostnaderna kan räknas som investeringar, som på sikt ökar välståndet i landet. Eller om det är en tärande förlustaffär där skattebetalarna till sist får stå för notan när alla gäster dragit hem och jublet har tystnat.

De ledande ANC-politikerna har hela tiden hävdat att fotbolls-VM är en strålande affär som kommer att ge Sydafrikas ekonomi en ordentlig skjuts. Men många bävar för hur VM-notan ska betalas.

Det är givetvis alldeles för tidigt att säga något om detta, men den officiella budgeten på 30 miljarder kronor kan hamna på någonstans mellan 60 och 80 miljarder. I en av de minsta ekonomierna i världen!

Det menar i varje fall forskaren Udesh Pillay på Human research Council i Pretoria, som studerat frågan, när han intervjuades i Ekot.

Å andra sidan beräknar man att landet får tillbaka omkring 30 miljarder i form av inkomster från turism och andra investeringar. Men det räcker inte.

Udesh Pillay tycker att Sydafrika borde ha lagt mindre pengar på arenor och mer på fattigdomsbekämpning. Samtidigt har arenor och andra projekt skapat mängder med arbeten och Sydafrika beräknas öka sin tillväxt med tre procent tack vare VM.

Oron för ett gigantiskt bakslag är befogad, men om VM genomförs väl kan också intresset för Sydafrika öka och locka till sig investerare.

Men ett väl genomfört VM räcker inte. Sydafrika måste också på allvar ta upp kampen mot fattigdom, våld och hiv.

Det blir den viktigaste kampen när vuvuzelan har tystnat.

Mer läsning

Annons