Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lång väg att gå innan politikerna tågar ut

/

En demokratisk flop. Och ett ideologiskt och teologiskt moras.

Annons

Så kan man sammanfatta kyrkovalet så här några dagar efter valsöndagen.

Sedan hjälper det inte hur mycket en del lokala kyrkopolitiker talade om stort engagemang och mycket folk vid valurnorna.

Siffrorna på valdeltagandet talar sitt tydliga och dystra språk. Knappt 12 procent för landet som helhet. En minskning för tredje valet i rad!

I Hälsingland pendlade valdeltagandet mellan 17 och knappt 8 procent.

I församlingarna i Hudiksvall-Nordanstig var valdeltagandet mellan ynka 7,8 och 17 procent.

Det måste man betrakta som en demokratisk flop och ifrågasätta om kyrkovalet över huvud taget har någon legitimitet.

När valen till EU inte ens lockar 50 procent av väljarna brukar partipolitiker och andra klaga i högan sky och rent av ifrågasätta hela EU.

Men vad ska man då säga om ett valdeltagande på knappt 12 procent? I ett val som handlar om det näraliggande och lokala. Något som de allra flesta svenskar har en relation till i större eller mindre utsträckning flera gånger under livet.

Många, framför allt S-politiker, varnar för elitstyre av kyrkan om partipolitiken rensas ut från kyrkans beslutande organ. Inte nog med att partierna vill vara med och styra. Till och med facken vill blanda sig i – inte som enskilda medlemmar – utan med hela sin fackliga arsenal.

"LO vill se en folkkyrka, styrd av förtroendevalda politiker som har ett brett folkligt förtroende. Inte en elitkyrka styrd av ett fåtal."

Så skrev Ulrika Belin, ordförande i LO-distriktet i Dalarna och Gävleborg, och dess vice ordförande Hans Svedberg, som också är ordförande för IF Metall i Hälsingland, i tidningen strax före valet.

Vad är 11-12 procent om inte en kyrka "styrd av ett fåtal"?

Frågan om det är en elit eller inte är väl närmast en semantisk fråga.

Uppenbarligen betraktar sig de fackpampar och partipolitiker som gång på gång varnar för elitstyre märkligt nog inte sig själva som någon elit.

Men valet är inte bara en demokratisk flop. Det är också ett ideologiskt och teologiskt moras.

Ideologiskt moras i den meningen att riksdagspartier tar sig rätten att lägga sig i och försöka styra över en kyrka som officiellt är skild från staten och statens inflytande.

Socialdemokrater, centerpartister, moderater och numera också Sverigedemokrater, som slår vakt om att kyrkan ska styras av partipolitiker, verkar inte ha förstått att Svenska kyrkan är en kyrka bland andra. Och ska styras som en fristående organisation och inte som ett statligt salighetsverk!

Dessutom skulle Sverigedemokraterna, SD, aldrig haft en chans att ta sig in i kyrkopolitiken om systemet med partival hade rensats ut från kyrkan. Paradoxalt nog varnade de etablerade partipolitikerna för SD samtidigt som de slog vakt om ett valsystem som öppnade kyrkdörrarna på vid gavel för SD!

I förlängningen leder också detta politikerstyre till ett teologiskt moras.

Man må gilla det eller inte. Men kyrkan är inte vilken förening eller organisation som helst. Den bygger inte på ideologi utan på teologi. Därför blir det smått absurt när partiideologer gör anspråk på att forma kyrkans tro och liv.

Självklart ska kyrkan styras av demokratiskt valda lekmän som rekryteras på bred front.

Men de ska inte rekryteras på politiska meriter, utan på grund av sitt engagemang för kyrkan. Och de ska väljas personligt på grund av de har väljarnas förtroende, och inte kollektivt på grund av att de har ett visst partis förtroende.

Men dit verkar vägen vara lång. Politiker är ju inte direkt kända för att frivilligt vilja lämna ifrån sig makt.

 

 

Mer läsning

Annons