Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vänporträtt med stora luckor

/

När jag läser Kurdo Baksis vänbok om författaren Stieg Larsson, som ju redan skapat en våldsam debatt om vem som egentligen skrev Millennium-serien med mera, kan jag inte låta bli att fundera varför han egentligen skrivit Min vän Stieg Larsson.

Annons

Är det för att sätta mer ljus på denne svårfångade person, grafiker/researcher/journalist/författare, som nästan mytologiserats efter sin plötsliga hjärtdöd i november 2004? Eller är det för att vara först på plan och därmed få extra stor uppmärksamhet för den egna bilden av Stieg Larsson?

Intresset är naturligtvis jättestort bland läsarna av Millennium-serien att få veta mer om den hemlighetsfulle författaren som överraskade alla med sina tre färdigskrivna deckare, som få kände till i förväg. Och Kurdo Baksi var onekligen en av Larssons närmaste vänner, i alla fall i arbetet mot rasism och högerextremism och för integration, inte minst som kollegor och redaktörer för tidskrifterna Svartvitt respektive Expo. Att vara först med ett personligt porträtt är ju ingen nackdel, då är det lättare att sätta fokus på sidor som annars riskerar att försvinna i deckar-hypen och arvstvistskvallret.

Den person som tar gestalt i Baksis hågkomster är en ganska inåtvänd men tjurigt envis och engagerad norrlänning, som faktiskt jobbar ihjäl sig. Att han hade en sambo märks knappt, Eva Gabrielsson nämns bara i förbigående. Stieg Larsson jobbade alltid, dag som natt. Allt enligt Baksi.

Som nära kollega är det naturligtvis det gemensamma arbetet med att skriva debattartiklar och manifest som dominerar Kurdo Baksis porträtt av "storebror" Stieg. Det är lätt att glömma att Stieg Larsson skrev och medverkade i åtskilliga böcker innan/medan han på nätterna skrev Millennium-serien. Uppmärksammade böcker om extremhögern, hedersmord och om Sverigedemokraterna. Och frågan om varför Expos redaktion nästan bara bestod av män var förstås ett stort problem för en man som i andra situationer arbetade hängivet för jämställdhet.

Men det nyanserade vänporträttet har många suddigheter och vita fläckar. Research-arbetet, som ju var Stieg Larssons starka sida, är inte framträdande i denna vänbok. I stället är det Baksis egna hågkomster om de möten och ibland hetsiga diskussioner de haft som får bära upp innehållet. Visst har Baksi tittat i TT:s arkiv efter artiklar av Larsson och kollat upp lite andra uppgifter, men inte mer än för att bekräfta det han själv minns. Eva Gabrielsson vet jag inte ens om han pratat med om boken, kanske blev kapplöpningen om att först få ut en bok för dominerande för att göra ett riktigt gediget grundarbete.

Det ska bli intressant att läsa den bok om Stieg Larsson som Eva Gabrielsson skriver. De levde ju nära varandra i många år och bör kunna beskriva andra sidor av Stieg Larssons personlighet än de som Kurdo Baksi lyckats ljussätta.

Mer läsning

Annons