Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Samma terrorister här som där

Lazarusprojektet heter Aleksandar Hemons nya roman. Bosse K Pettersson har läst och fascinerats.

Annons

I två lysande, lika oortodoxa som lättlästa, hjärtslitande och skrattretande böcker har Aleksandar Hemon, bland mycket annat, gestaltat exiltillvarons hemlöshet.

Precis som sitt alter ego Jozef Pronek i Frågan om Bruno och Nowhere Man och Vladimir Brik i nya Lazarusprojektet, blev Hemon 1992 kvar i det USA han råkade besöka, när belägringen av hemstaden Sarajevo tog sin början. Åtta år senare kunde Hemon bokdebutera på engelska, rättmätigt hyllad för sin suveräna språkbehandling.

Liksom föregångarna är Lazarusprojektet fylld av parallellhandlingar och dubbelseende, samtidigt som den är en större, bredare anlagd roman. Berättaren Vladimir Brik bor i Chicago där han försörjs av sin amerikanska fru, till yrket neurokirurg, och skriver underbetalda krönikor om den exil han har svårt att hantera. När chansen till ett stipendium yppar sig, ser Brik möjligheten att sätta sitt Lazarusprojekt i rullning: Att skriva en bok om ett autentiskt och gåtfullt öde från det tidigare 1900-talet, då den judiske invandraren Lazarus Averbach sköts ihjäl när han av okänd anledning uppsökte Chicagos polischef i dennes hem.

Tragedin blev i samtida press snabbt en historia om terrorism och judiska anarkistkonspirationer. Jämförelserna med stämningarna efter 11 september är förstås oundvikliga, men Hemon mjölkar dem inte alltför hårt (detsamma gäller för övrigt den givna parallellen till den nytestamentlige Lazarus). Istället lyfter han fram människorna i Averbachs närhet, inte minst systern Olga, samtidigt som han låter Brik med stipendiets hjälp, och i sällskap med den bara alltför krigserfarne barndomsvännen och historieberättaren Rora, göra en researchresa tillbaka till det Östeuropa vars pogromer och inbördeskrig ju fört såväl Averbach som Brik till den nya världen.

Så kan Lazarusprojektet, om det nu inte lät så trist teoretiskt, sägas vara en roman om sin egen tillblivelse. Hemon är dock minst av allt någon torr seminarist. Med humor, inlevelse och språklig gestaltningsförmåga hanterar han sömlöst de båda berättarplanen, också när stationerna på Briks och Roras östodyssé på ytan kan kännas bekant från en rad liknande skildringar på senare år.

Aleksandar Hemons närmast nervöst otåliga sanningsiver och förmåga att med språkets hjälp frilägga både inre och yttre skeenden, gör läsningen oavlåtligt fascinerande. Och Lazarusprojektet till en klok, förfärande – men ofta också faktiskt rolig roman.

Bosse K Pettersson

Mer läsning

Annons