Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jeanette Winterson skriver science fiction

/

Att jag i så fullständig förtjusning följt Jeanette Winterson genom flera romaner, gör det kanske svårare att ta emot Stengudarna med oblandad glädje. Det är något jag saknar, men vad? undrar Anne Brügge i sin recension.

Annons

Jag börjar med det wintersonska, värdefulla, som finns med.

1. Kärleken, den förnuftsvidriga: Denna gång mellan en människa och en vacker robot, som förlorar armar, ben och bål och snart ryms i sin älskades ryggsäck.

2. Det kosmiska perspektivet, rymden, alltet: Nu skickas några medborgare till en annan planet för att förbereda en flyttning, eftersom vår gamla jord är miljöförstörd.

3. Fysik blandad med romantik, utopier med tillbakablickar: Robo sapiens-huvudet är konstruerat för att kunna fatta objektiva beslut för det globalas bästa – något som människor inte kan. Romanens andra del är en robinsoniad om 1700-talet och en förödd ö, som från början var ett paradis. Här leds i bevis att människor alltid upprepar sina misstag.

4. Barndomen, då barnet blev bortstött. Här försöker en mormor och en mor att sälja ungen, trots att hon redan i livmodern ropat till dem att hon vill födas.

Jeanette Wintersons egen uppväxt utom synhåll för de biologiska föräldrarna turneras än en gång med humor och svärta. Hon kallar det fosterfördrivning, ett rymdskepp, ett stjärnfall, ett borttappat manuskript, en signal, en reseberättelse. Det blixtrar av ord när Jeanette Winterson spånar.

Min tveksamhet då? Jag hade velat ha fler och skarpare blixtar, flera milda blickar på de stackars människorna, sagoaktigare och verkligare sagor. Eller så är det bara att jag är ointresserad av science fiction, även om den är till för att berätta om vår tid.

Men nu tar jag en av de bästa smulorna och citerar ur robotens storsinta kärleksord: ”Och när jag väl fått färdas över dig skulle du bli min fria och vilda plats som jag aldrig skulle försöka tämja.”

Sådana idéer och formuleringar är sant wintersonska: Tänkvärda, livgivande.

Anne Brügge

Mer läsning

Annons