Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Humor i eländet

/

Nya Zeeland på film? Tja, mest känd är kanske Lee Tamahoris våldsamma familjedrama ”Krigarens själ” från 1994. Och så har vi förstås, i tv-formatet, de ljuvliga musikpajasarna i ”Flight of the Concords”.

Annons

Taika Waititi har regisserat The Concords, Oscarbelönats för kortfilmen ”Two cars, one night” och långfilmsdebuterade med knäppstarekomedin ”Eagle vs Shark”. Med ”Boy”, där han står för såväl manus och regi som en av huvudrollerna, levererar Waititi en uppväxtskildring och familjefilm som lär stanna på näthinnan ett gott tag.
Det är 1984 i Waihau Bay på Nya Zeeland. I det förfallna huset får den moderlösa, 11-årige maoripojken Boy (James Rolleston), ta över ansvaret för en hel hop småsyskon och kusiner när farmor reser bort för en begravning. Boy har två idoler: den frånvarande pappan och Michael Jackson. Hellre än att erkänna att fadern sitter i fängelse fantiserar han ihop otroliga och hjältemodiga äventyr för skolkamraterna och lillebrorsan Rocky (Ta Aho Aho Eketone-Whitu).
Undra på att verkligheten blir svår att sortera när pappa (Waititi) dyker upp mitt i natten i en bil tillsammans med två kåkfararkompisar. Och visar sig vara långt mindre mogen än någon av sönerna. En inbilsk, självisk stolle som ena stunden vill vara en god far, för att i nästa fly in i sina fantasier om sig själv som heroisk fredlös.
Det vore möjligt, men knappast rättvist, att hävda att ”Boy” skämtar bort sin angelägenhetsgrad i växlandet mellan tragik och komedi, hot och värme, realism och fantasi.
I själva verket blir den både bildstarka och välspelade ”Boy”, utifrån sitt återkommande ledord potential, en stark och hoppfull berättelse om att bli vuxen.
Bosse K Pettersson

Mer läsning

Annons