Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klimatmötets fullständiga haveri

/

Klimatmötet i Köpenhamn blev ett fiasko. Ett fullständigt fiasko.
Trots intensiva förhandlingar på övertid blev det inget juridiskt bindande klimatavtal.
Det blev över huvud taget inte något klimatavtal.
I stället blev det en till intet förpliktigande politisk överenskommelse, utan brett stöd och som i slutändan bara blev en notering protokollet.

Annons

Det var stora förhoppningar ställda på klimatmötet i Köpenhamn. Äntligen skulle världens länder enas kring att ta klimatproblematiken på allvar och vidta åtgärder så att den globala uppvärmningen åtminstone inte ökade med mer än högst två grader.

Fast allt eftersom Köpenhamnsmötet närmade sig i tid sjönk förväntningarna. USA:s president Barack Obama la till exempel inte någon större kraft på att få kongressen att ge honom ett ordentligt förhandlingsmandat, utan koncentrerade sig i stället på sin sjukvårdsreform.

För att inte besvikelsen skulle bli allt för stor började förväntningarna att tonas ner. Det skulle kanske ändå inte kunna bli ett så omfattande avtal som var nödvändigt. De flesta tycktes ändå inställda på att det skulle bli ett avtal som kunde tolkas som ett steg på vägen.

Ett tydligt tecken på att det borde bli någon form av avtal var att över 120 stats- och regeringschefer aviserade sitt deltagande. Inte kunde de väl återvända hem tomhänta?

Så blev det trots allt ändå. Klimatmötet slutade i ett fullständigt haveri.

I stället för att återvända hem med ett avtal att visa upp har dessa stats- och regeringschefer fått ägna sig åt att fördela skulden för det inträffade.

Skuldbördan kan diskuteras. Det finns många inblandade som bär ansvar för att man inte har kunnat enas kring ett avtal. Störst skuld bör tillskrivas de länder som uppenbart inte var intresserade av att ett ordentligt avtal skulle komma till stånd. Och av dessa länder bär USA och Kina det absolut största ansvaret.

Samtidigt är det här också ett misslyckande för FN som organ och arena för den här typen av frågor. Vår planets framtid är alldeles för viktig för att exempelvis Venezuelas president Hugo Chavez ska använda mötestiden till att i försmädliga ordalag kritisera kapitalismen i allmänhet och president Obama i synnerhet.

Det krav på konsensus som finns inom FN-systemet gör det svårt – och än så länge omöjligt – att fatta de beslut som är nödvändiga för att bromsa den globala uppvärmningen och begränsa den till högst två grader.

Den gröna och liberala tankesmedjan FORES presenterade i en debattartikel på DN-debatt i fredags ett förslag på en ny institution för de här frågorna – ett Major Emitters Forum. Där de 20 nationer, inklusive EU, som står för mer än 90 procent av utsläppen går samman för att diskutera de här frågorna och länka samman de regionala utsläppsmarknaderna till en global marknad. Därigenom skulle en del av kostnaderna för utsläppsrätterna kunna läggas i en fond att delas ut till de utvecklingsländer som också väljer att ansluta sig till systemet och sätter ett tak för sina utsläpp.

Det här är ett intressant förslag. Om inget konkret kommer ut av klimatmötena i Tyskland om ett halvår och i Mexiko om ett år så är det något som bör övervägas.

Mer läsning

Annons