Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag saknar tiden

1993 tog jag av mig armbandsuret.
Jag har aldrig behövt titta på armen, älgjakten undantagen, sedan dess. Hemma sitter klockan i köket. På jobbet ovanför skrivbordet. Så jag vet när det är dags.
Men i måndags saknade jag uret igen – för första gången på 18 år.

Annons

Annandag påsk bjöd på det mesta. Strålande vårväder från en klarblå himmel och fotbollspremiär i division 3. Jag och 490 andra personer fanns runt Solrosens konstgräsplan för att titta på Rengsjös heta premiär mot Söderhamn.

På i stort sett alla arenor i kommunen, från den största till den minsta, så finns det ett matchur – men inte på Solrosen.

Här får jag som åskådare, om jag nu inte har ett armbandsur, förlita mig på solen för att veta i vilken minut saker och ting händer i matchen.

Solrosen är Bollnäs kommuns flaggskepp när det gäller att kunna bjuda på ett underlag som heter duga för sporten fotboll.

Men varför – då allt annars är bra saknas ett matchur?

Det känns som ett nybyggt hus där man glömt att sätta dit ytterdörren.

Mer läsning

Annons