Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte ens valfrihet på pappret?

/

Just nu finns det tre ansökningar i Alfta, Söderhamn och Harmånger från mindre företag som vill driva privata hälsocentraler i Hälsingland.
Faktum är att det bara har kommit in sex ansökningar, som inte är landstingets egna, inför vårdvalets införande, nästa år. Inte så många om man tänker att det idag finns över 30 hälsocentraler i länet.
Är då den modell för Hälsovalet som landstinget Gävleborg valt en attraktiv modell för nya etableringar? Tveksamt.

Annons

I veckan genomfördes ett seminarium om Hälsovalet, arrangerat av Vårdföretagarna och tankesmedjan Timbro.

Där blev det tydligt att den politiska enigheten i landstinget för systemet består, något som uppskattas av företagarna och skapar förutsättningar för långsiktighet.

Ordet patient användes dock mycket sparsamt av landstingsrådet Tommy Berger (S) på seminariet. Vilket ju knappast är en slump. Det fria vårdvalet är inte valfritt för landstingen.

Och tur var väl det. Socialdemokraterna i landstinget i Gävleborg har aldrig vurmat för patientmakt. Utan regeringens lagstiftning så skulle inte blivit någon vårdvalsreform.

Det största problemet i primärvården idag är att det saknas allmänläkare och vårdformen, som är den viktigaste och närmaste för de allra flesta patienter, har sjunkit i status.

Med en fri etableringsrätt har de som vill möjligheten att starta en egen hälsocentral. Men få har tagit chansen i Gävleborg.

Är det då fel på systemet, eller är det kanske bara bra att skynda långsamt?

Landstinget har i princip kopierat det system som finns idag på vårdcentralerna. Det finns både för och nackdelar med det.

Fördelarna är att det blir lika förutsättningar för nya och gamla aktörer. Och med kravet att en vårdcentral ska ha tillgång till allt det som finns idag kan vårdkedjan hållas ihop. Det är viktigt för patienter med kroniska sjukdomar, patienter som behöver rehabilitering eller tyngre utredningar.

Problemet är att tröskeln blir hög för de som vill starta en ny hälsocentral. Och det sparsamma antalet ansökningar är troligen ett resultat av detta. Med det blir också valfriheten för patienten mindre, vilket i sig är ett av de viktiga målen med reformen.

Erfarenheterna från andra landsting pekar ändå på att hälsocentralerna måste kunna erbjuda ett brett utbud. Primärvården är idag en bred verksamhet nära patienten.

Landstinget har också försökt att kompensera tröskeln genom att nya och gamla verksamheter på en ort ska få dela på de patienter som ännu inte har valt en läkare. Men frågan är om det räcker.

I många fall kan det också vara ren osäkerhet som hindrar etablering. Vårdföretagarna förespråkade på seminariet i Gävle att landstinget upprättar ett branschråd där alla inom Hälsovalssystemet kan träffas. Och att landstinget aktivt bjuder in intresserade företagare. För det krävs det dock att man ser de privata vårdgivarna i Hälsovalet som en möjlighet, inte ett hot.

Att kunna välja den läkare, distriktssjuksköterska eller mottagning som man trivs med är viktigt för patienterna. Kanske framförallt för de som är där ofta.

Om valfriheten inte ökar med en valfrihetsreform måste landstinget se över spelreglerna. Annars blir det inte ens valfrihet på pappret.

Mer läsning

Annons