Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Industriell matproduktionär business även i Sverige

/

God morgon Ljusdal! Svinigheten breder ut sig över landet Sverige. Influensan vilar fortfarande på mångas läppar. Spruta eller inte? Pjåsk eller livsfarligt? Biverkningarna är farligare än själva influensan? En media- och politikergrej... De flesta av oss har en åsikt om svininfluensan.

Annons

Mitt i dessa svintider kommer nästa svinaktiga nyhet – svinmisär! Sverige och svenskarna har fått en chock. Vi, världens mest upplysta och djurvänligaste nation, kanske är som de förskräckliga danskarna och sydeuropéerna – hänsynslösa matproducenter.

En, förvisso ganska extrem djurens-rätt-i-samhället-förening har kartlagt ett hundratal av våra svenska grisfabriker. Vad man fann och filmade var verkligheten. Den verklighet som förmodligen råder på de flesta ställen där man i industriell form framställer föda till de andra svinen, människorna. På filmerna visas verkligheten i form av kannibalism, fysiska och mentala sjukdomar, lort och allmänt äckligt och motbjudande.

Att se filmerna var ungefär lika motbjudande som att se realistiska krigsscener. Men likförbannat så är det en glimt från verkligheten. Vi svenskar reagerar med fasa. Finns det inga småflinande grisar som plumsar runt i halmen i väntan på döden? Kan inte alla grisar supa sig fulla på emildricka som han, griseknoen, gjorde i Katthult? Går inte alla våra svin ute i naturen och bökar?

Chocken över bilderna verkar total och ändå är det bara ett tvärsnitt av verkligheten från en gren som producerar mat. Det handlar inte om att hålla djur utifrån ett mänskligt perspektiv. Det handlar om att producera mat per hekto till så lågt pris som möjligt. Det är väl lika bra att vi tar kycklingfabrikerna på en gång. Det är inga små söta gullefjun som ligger och solar sig i väntan på lergrytan. Gatlopp fram till döden som helst ska infinna sig så snabbt som möjligt efter födseln för att uppnå maximal lönsamhet.

Så ser den krassa verkligheten ut för de flesta av landets fyrbenta svin och fjuniga kycklingar. Vi skiljer oss med andra ord inte speciellt mycket från resten av världens matproducerande länder, vi vill bara tro att vi gör det på ett lite typiskt bullerbymanér. Att sedan systemet skyddar systemet är en annan hemlighet som också stör oss svenskar.

Att inga inspektörer och veterinärer slagit larm tidigare kan bara bero på två saker: endera är filmerna fejk eller så är myndighetspersonerna och veterinärerna avtrubbade och konstaterar att så här går det till när man producerar billig mat i stor skala. Nu börjar avbönens och pudelns tid. Stora matmamman MP själv fick fem minuter direkt från Bryssel i SVT;:s Aktuellt på tisdagskvällen.

Hela hennes plattform i arbetet att stoppa djurplågeriet, i alla andra länder än i Sverige, svajar när sådant här kommer ut till EU-allmänheten. Stora bonderörelsens alla förgreningar från kött till havre via kyckling rycker ut och förfasas över att en av deras egna makthavare klantat till det genom att bli avslöjad.

Man får en bitter smak i munnen när man kan läsa mellan raderna att det egentligen inte är djurhållningen som är problemet utan avslöjandet.

Ungefär som vanligt i ruffel- & bågsamhället med andra ord; kör på som de flesta andra men bli för f-n inte avslöjad, då blir du ensam med skammen!

Mikael Sagström

Mer läsning

Annons