Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hyrläkarna som gisslar landstinget

/

Det var ingen vacker bild som SVT:s program Uppdrag granskning i torsdags målade upp av systemet med stafettläkare, eller hyrläkare som de också kallas. Att det var dyrt visste vi sedan tidigare. Likaså att effektiviteten och kvalitén kunde ifrågasättas.

Annons

I fjol var landstingens totala kostnader för hyrläkarna 1,8 miljarder kronor. En ökning från 2007 med 377 miljoner kronor. Och slår vi ut kostnaden per invånare hamnar Landstinget Gävleborg i toppen av kostnadstabellen. Solklart först. Det är endast Region Västra Götaland som kan visa upp en större total kostnad än Landstinget Gävleborg, men då är de också betydligt många fler invånare.

Men som om inte det vore allvarligt nog så komliceras nu situationen ytterligare av Uppdrag gransknings genomgång av samtliga Lex Maria-beslut från Socialstyrelsen under 2008 och halva 2009 där en hyr- eller stafettläkare varit inblandad.

Genomgången visar att det kan vara förenat med direkt livsfara för patienterna. I 54 fall har man funnit att själva systemet har varit en bidragande orsak till skador eller dödsfall. Av dessa fall var det 27 stycken som slutade med att patienten dog.

Det finns alltså mer än ekonomiska skäl för Landstinget Gävleborg, liksom för övriga landsting, att minimera antalet hyr- eller stafettläkare.

Men egentligen är det inte någon större nyhet att det ser ut så som det gör. I varje fall inte för de som är väl insatta i "landstingsvärlden".

Men problemet är inte att de här hyr- eller stafettläkarna tjänar ordentligt med pengar, vilket Janne Josefsson sin vana trogen får det att framstå som då han går igång. Problemet är snarare att pengarna används ineffektivt, så att man får ut mindre vård än vad man borde kunna få. Och att kvalitén på vården är betydligt sämre än vad den borde kunna vara.

Problemet är också att styrningen och kontrollen av de här läkarna är för dålig. Och eftersom de bara jobbar tillfälligt på arbetsplatsen innebär det att patienterna ofta träffar olika läkare varje gång en vårdcentral. Vilket dels innebär en osäkerhet för patienten, men som också försvårar möjligheten att ge patienten den vård som han eller hon behöver.

Men vad är då anledningen till att Landstinget Gävleborg har de högsta kostnaderna för hyr- eller stafettläkare? Visst finns ambitionen inom landstinget att minimera antalet stafettläkare, men har man verkligen uttömt alla alternativ i denna strävan?

Varför är inte Landstinget Gävleborg en tillräckligt attraktiv arbetsgivare för att locka till sig tillräckligt många fast anställda läkare? Vad är anledningen till att Gävleborg får sällskap i hyrläkar-toppen av Norrbotten och Dalarna? Kan det ha något att göra med motståndet till privata aktörer?

Hur kan det komma sig att Socialdemokraterna i Landstinget Gävleborg kan lägga ut 160 miljoner kronor på att köpa hyrläkare, men sätter klackarna i backen så fort någon nämner privata alternativ?

Det finns många viktiga frågor som den politiska landstingsledningen borde ställa sig. Frågan är bara om Centerpartiet tänker ta med sig några av dem till budgetförhandlingarna. Och om Socialdemokraterna i så fall tänker ägna dem en tanke.

Mer läsning

Annons