Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Höjd skatt är de i varje fall överens om

/

Annons

Det var från början tänkt att vara en debatt inför det stundande valet till Europaparlamentet. Men när tittarna i söndags bänkade sig för att följa debatten i SVT-programmet Agenda – om det nu var så många fler än landets politiska nördar som följde debatten – hade SVT ändrat inriktningen så att det i betydligt större utsträckning fick karaktären av en inrikespolitisk debatt.

Det är synd att inte SVT höll fast vid inställningen att det i huvudsak skulle vara en debatt inför valet till Europaparlamentet, för det valet behöver all möjlig tänkbar hjälp för att bli mer uppmärksammat. Men samtidigt är tyvärr risken stor att partiledarna likväl hamnat i diskussioner som inte har ett dugg med EP-valet att göra, inte minst som flera av partierna valt sådana frågor till sina profilfrågor i valrörelsen, och därför var det kanske lika bra att göra det till en inrikespolitisk debatt redan från början.

Fast det här gjorde också debatten tämligen förutsägbar. I ena ringhörnan alliansen och in den andra de rödgröna. Med en strikt inriktning på EP-valet kunde faktiskt en lite mer dynamisk debatt ha tagit form. Nu blev det inte så.

Från alliansen levererades inte några nyheter, men enigheten demonstrerades återigen. Det är tydligt att alliansen är sammansvetsad och på samma sätt som vid förra riksdagsvalet kommer att kunna leverera en gemensam valplattform.

Denna trovärdighet saknar de rödgröna. Även om sammanhållningen under denna debatt var betydligt bättre än förra gången partiledarna debatterade i Agenda. Men det i sig säger inte så mycket, då förra debatten hölls strax efter Sahlin-debaclet kring vänstersamarbetet.

Så även om de tre partierna på vänsterkanten nu verkar väldigt överens om att de ska bilda en koalitionsregering, om väljarna ger dem detta förtroende, så är frågetecknen fortfarande många och stora kring det politiska innehållet.

Den senaste tiden har det haglat förslag på åtgärder, från samtliga tre partier, för att ta Sverige ur den rådande krisen. Men finansieringen av de föreslagna åtgärderna har i de flesta fallen lyst med sin frånvaro. Åtminstone har det saknats en gemensam linje i hur åtgärderna ska finansieras.

Det tydligaste beskedet som kunde levereras av de tre partierna under debatten var att väljarna får vänta till våren 2010 innan de kan få besked om vilken politik som de rödgröna avser driva. Därmed kvarstår uppfattningen att det än så länge bara finns ett trovärdigt regeringsalternativ i svensk politik – alliansen.

Fast Mona Sahlin kunde faktiskt leverera ett riktigt tydligt besked som väljarna hade att vänta om de ger de rödgröna förtroendet att regera landet. Alla kommer att få höjd skatt. Inte bara höginkomsttagare, som de annars försöker påskina. Utan alla löntagare kommer att få mindre pengar i sin plånbok om Mona Sahlin, Lars Ohly, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand får bestämma.

Debatten om skatterna påvisade också en annan viktig skillnad mellan alliansen och de rödgröna. Från vänsterhåll kritiserades regeringens skattesänkningar, med Ohly i spetsen, som att regeringen skvätte ut pengar och att regeringen tvingades låna till sina skattesänkningar. Denna syn på skattesänkningar kan man bara ha om man egentligen menar att 100 procent av det som du som löntagare tjänar tillhör staten, men att staten sedan av ren generositet låter dig behålla något av det du intjänat. Därför är det beklagligt, men kanske inte så förvånande, att Socialdemokraterna och Miljöpartiet har valt att delta i denna retorik.

Mer läsning

Annons