Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Johan är med på noterna

/
  • Johan Hurtig har övergett Mozart och Beethoven. I stället är det jazz, blues och boogie som gäller.

För omkring ett år sedan fick Johan Hurtig möjlighet att uppträda med The Refreshments. Det var stort. I framtiden hoppas han på fler gyllene musikögonblick.

Annons

Den som inte har stenkoll på geografin i Ljusne åker lätt förbi det gula huset med den något anonyma infarten. Den som stannar till får däremot en trevligt bemötande av Johan Hurtig, som går sista året på Staffangymnasiets estetiska program, med inriktning musik.

En våning upp har han sitt eget rum. Den ena rumshalvan har vigts åt musiken. Där står ett elpiano och på väggen hänger en gitarr.

Nästan allting i Johans liv kretsar kring musiken.

Som barn fick han en synth av sin pappa, som själv spelar dragspel och är hobbymusiker. När Johan gick i mellanstadiet fick han ett digitalpiano och blev till slut en duktig, klassiskt skolad, pianist. Det var då han började spela på riktigt.

Intresset höll i sig några år. Som mest övade han fyra–fem timmar om dagen. Men när han började på högstadiet tog andra intressen över, som för många andra tonåringar. Klassisk pianoträning fick stå tillbaka för typiska tonårssysslor – hänga med kompisar och idrott. Under några år tappade han bort musiken helt och hållet.

Hans föräldrar pressade honom aldrig att börja spela igen. Men när han tänker efter tror han nog att de var lite besvikna.

– Men det blev så automatiskt. Det var inte särskilt populärt att spela klassiskt piano då.

På gymnasiet halkade han som på ett bananskal in på omvårdnadslinjen. Men det dröjde inte länge innan han hittade tillbaka till musiken. Drygt ett år efter inskrivningen bytte han till estetiska.

– Jag spelade med pappas band på gymnasiet och då väcktes allt till liv igen.

Bandet som väckte spellusten kallas The Buzzkings och finns kvar än i dag – far och son spelar fortfarande tillsammans.

– Det är mer en rolig grej än något seriöst. Men det är kul.

Hans andra band kallas Views och spelar 60-talsinfluerad rock. Varje år gör de några mindre, oglamorösa, spelningar.

Att ha fått vikariera i favoritbandet The Refreshments, när de spelade i Söderhamn, är det häftigaste som han hittills upplevt som aspirerande artist.

– Deras pianist var borta och de frågade om jag kunde vara med på två av låtarna i stället. Det slutade med att jag var med på allting.

Efteråt fick han höra av vaktmästaren, som hade blivit ombedd av bandet att framföra ett tack, att han hade skött sig bra.

– Det var ganska overkligt, tidigare hade jag bara kunnat drömma om att få spela med dem.

Snart slutar han gymnasiet. Vad han ska syssla med efter plugget är fortfarande skrivet i stjärnorna.

– Jag tänker på det nästan dagligen. Man får lite panik av att allting är så osäkert, precis som många andra.

Det som han med säkerhet vet är att han vill skaffa sig ett eget liv och börja försörja sig själv. Eventuellt som frilansmusiker, som är hans drömyrke.

– Jag skulle aldrig vilja ha ett vanligt jobb. Jag vill tjäna pengar på musiken. Men man kan inte gå runt och hoppas på att bli rockstjärna.

Mer läsning

Annons