Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Los Karl-Erik har dragit in miljoner

/
  • Los Karl-Erik Persson i Bergsjö startar sin tjugosjunde bilbingosäsong den 11 maj.

Utan eldsjälar stannar Sverige. Utan Los Karl-Erik stannar bingon. Åtminstone bilbingon i Bergsjö. Nästa vecka är det säsongspremiär, för 27: e gången, och Karl-Erik har bara en önskan: att det blir vackert väder.

Annons

Det var inte Los Karl-Erik Persson som uppfann bilbingon, men det var definitivt han som tog den till Bergsjö.

– Vi var tre stycken som åkte till Hybo för att titta hur det gick till, Lars-Erik Norén, Gunnar Nilsson och så jag. Vi tänkte vi skulle prova i Bergsjö IF också.

– Fast första tre gångerna gick med förlust. Styrelsen ville lägga ner. Men vi lyckades övertala dem att köra en fjärde gång och lovade att gick det inte skulle vi sluta.

Den kvällen blev det plus i kassan, när sommaren var över hade bilbingon dragit in 100 000 kronor. I år är det tjugosjunde säsongen. Genom åren har Karl-Erik varit med och dragit in miljoner, helt ideellt, ibland med egen förlust. Då han var åkare och hade lastbil hände det att han miste inkomster, då han fick säga nej till körningar eftersom Hundskinnet väntade. Det fanns, och finns inte heller nu, någon annan bilbingoutropare i föreningen.

– Ingen vill ta över. För några år sedan skulle en kille prova efter paus, men han backade ur... Vi är väl 70–80 stycken som jobbar med bilbingon, varje sommar. Viktigast är nog Allan Möller som sköter allt. Han är oumbärlig!

Även hustrun, Birgitta, finns med. Hon säljer brickor och båda ser fram emot premiären nästa vecka. Bara det nu inte blir dåligt väder.

– Vi hoppas det blir som i förra veckan, med sol och värme. Man kan ju inte ropa ut bilbingonummer om regnet smattrar mot rutan. Kommer det en skur får man göra paus. Men de flesta stannar – de har ju köpt brickor! Och åker de därifrån så har vi ju alla vinster kvar...

Karl-Erik har även andra intressen. Ett tag ägde han en travhäst, och han åker gärna på hockey om Timrå spelar hemma. Sedan är det ju auktionerna, en karriär han fick av en slump 1997.

– Jag hade nyligen träffat min nuvarande fru, Birgitta, och vi brukade åka på auktioner. En dag sa jag ”det där skulle jag tycka om att hålla på med” och hon tyckte jag skulle prova. Nästa dag ringde hon mig på jobbet och sa: ”Nu är det klart!”

– Hon hade satt in en annons i HT, att jag tog emot auktionsgods. Jag frågade hur hon tänkt det skulle fungera. Hon tyckte jag kunde ha det på gården i Fiskvik, i lastbilsgaraget.

Många föremål har passerat under hans klubba. Ett mjölkskåp gick i fjol för 12 000 kronor, för några år sedan var det populärt med släktböcker från Bergsjö-Hassela, med samtliga födda mellan 1400–1500-talet och 1962.

– De kunde kosta upp mot tiotusen. Men numera är de inte så populära.

Karl-Erik säger att de som lämnar in saker själva plockar ut godbitarna. Men det mesta går att sälja, i synnerhet på gårdsauktioner. Somligt läggs i lådor och det händer att besökare försöker göra lådorna mer värdefulla.

– En besökare undrade en gång om det inte var dags att ropa ut en gammal plåtleksaksbil. Vi gick för att hämta den, men den var borta. Vi tittade runt, och någon hade lagt den i en låda. Jag bad den jag pratat med att han skulle bjuda emot, så vi fick se vem lade bilen i lådan. Det gjorde han, och en man bjöd på lådan och fick den – utan bilen. När bilen sedan ropades ut, bjöd han på den också...

Los Karl-Erik skrattar gott. Han är bra på det. Och han drar gärna historier. Fast berätta en som kan vara med i tidningen går inte för sig. Han blir nästan generad.

– Nääej. Jag är så less på dem. Dessutom är det mest fräckisar...

Så, den som vill höra hans historier får skynda sig att gå på auktion i sommar, eftersom Los Karl-Erik säger att detta blir hans sista säsong.

Los Karl-Erik, förresten, varifrån kommer det?

– Det är en märklig historia. Gården i Fiskvik, som min farfar köpte, ägdes av en man som hette Lod, så den kallades Lods. När min far och hans bröder var unga for de till Los och körde timmer, och kallades Lospojkarna, och så blev gården Los. Jag blev Los Karl- Erik, och frågar du någon vem Karl-Erik Persson är så vet nog ingen, men frågar du efter Los Karl-Erik vet alla.

Mer läsning

Annons