Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En stilla skyddsjakt på säl

/

Det är tidig morgon och havet ligger nästan helt stilla. Ett par hundra meter bort från holmen rör sig en säl i vattenytan. Jägarna väntar på att den ska komma närmare.

Annons

– Det största problemet är egentligen de sälar som ligger närmare land och förstör för de som fiskar, säger Torbjörn Hendriksson på väg ut med båten till holmarna de ska jaga ifrån. Han har sällskap av Hasse Larsson när han jagar säl.

Skyddsjakt på säl får bedrivas från Kronholmar från mitten av april till slutet av december i Gävleborg. Över 40 jägare i länet har i år fått godkänt att bedriva skyddsjakt på gråsäl. Länsstyrelsen har beslutat att 62 stycken sälar får skjutas under perioden.

– Jag tror att det är två stycken som är avskjutna än så länge. Jakten är lite försenad då sälen inte riktigt kommit hit än. Isen har legat kvar längre i år, säger Torbjörn Hendriksson.

Ute på holmarna är det bara fiskmåsarna och skarven som rör sig än så länge. Det är nästan helt vindstilla och solen värmer.

– Förra året när jag åkte förbi här med båten låg det ungefär 300 sälar och solade sig. Det var tur att jag hade kameran med mig, annars hade nog ingen trott på mig, berättar Torbjörn Hendriksson.

Men idag syns ingen säl till. Vaksamma ögon rör sig över vattenytan, med hjälp av en kikare så ser jägarna bättre. Och så småningom kan Hasse konstatera att det är en säl som rör sig ett par hundra meter bort.

– Där borta är det en. Han ser riktigt stor ut, säger Hasse och pekar mot havsytan. Nu dök han igen.

Sälen håller sig under vattnet en lång stund, troligen har han hittat ett stort stim av strömming som han äter av.

Skyddsjakten får endast bedrivas från Kronholmar, ett fåtal jägare kan få tillstånd att jaga från båt.

– Jag tror inte på att släppa båtjakten helt fri. Det är mycket svårare att träffa och risken för skadeskjutningar ökar. Det är ett väldigt lite område som man ska träffa, man ska sikta på huvudet, säger Torbjörn Hendriksson.

För att kunna få upp den skjutna sälen i båten kan det inte vara så mycket mer än två meter djupt där de jagar. Och det måste vara bra sikt i vattnet. I dag jagar de vid Lillhällan och Storhällan utanför Lönnångersfjärden. Det händer ofta att de ser sälarna röra sig längre ute i havet, men då kan de inte skjuta.

– Vi får väldigt ofta bara sitta och vänta på att de ska komma nära holmarna, säger Torbjörn Hendriksson och tittar på sälen som rör sig borta i vattenytan.

Vid flera områden vid Gävleborgskusten får man inte jaga säl, till exempel vid fågelreservat.

– Sälen har börjat lära sig vilka områden som vi inte jagar i och håller sig där, säger Hasse Larsson.

Både Torbjörn och Hasse anser att det är bra att det finns en kontrollerad skyddsjakt på säl.

– Blir stammen för stor så mår inte sälen bra och de äter upp fisken för fiskarna. En mindre sälstam blir mer välmående. Sälarna går väldigt ofta på näten, de är smarta överlevare och vill få i sig så mycket mat som möjligt utan att behöva göra av med så mycket energi, säger Torbjörn Hendriksson.

Sälen som tidigare syntes i havsytan försvinner ur sikte. Kanske följer han ett strömmingstråk.

– Det är sällan vi kan skjuta, förhållandena måste vara perfekta, säger Torbjörn Hendriksson.

Mer läsning

Annons