Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Folkmusiken känns hemma för mig”

/
  • Järvsötjejen Samantha Ohlander kommer att spela med två av banden i Årets unga folkmusikband som arrangeras under Ungdomskalaset.

Järvsötjejen Samantha Ohlanders har växt upp i en musikalisk familj där Bob Dylan och folkmusik spelades på stereon. Som liten var hon ofta på spelmansstämor och nu spelar hon i flera band. Med två av banden kommer hon att delta i Årets unga folkmusikband som arrangeras under Ungdomskalaset

Annons

Samantha började spela fiol när hon var sju år gammal, båda hennes äldre syskon spelade då fiol och Samantha hade länge var lite avundsjuka på dem.
– Jag minns att jag längtade tills jag skulle vara tillräckligt stor för att kunna hålla i en fiol och spela. Det hände att jag lånade deras instrument och stod i vardagsrummet och försökte spela.
Att det skulle bli folkmusik visste Samantha redan som litet barn.
– Det tar ett tag innan man behärskar att spela folkmusik på fiol och jag minns att jag var så frustrerad över att bara få spela Spanien och Lilla snigeln, jag ville ju spela folkmusik, säger Samantha och ler.
Hon har alltid haft folkmusik runt omkring sig, det var bland annat den musiken som föräldrarna lyssnade på och som spelades på alla stämmor som familjen besökte.
– De större barnen samlade in tomburkar för att tjäna några kronor. Vi yngre förstod inte riktigt det där så jag minns att vi samlade cigarettfimpar när vi var fyra, fem år, säger Samantha och skrattar åt minnet.
Det senaste året har hon bott i Malung där hon har pluggat folkmusik på en folkhögskola. Sommaren har hon tillbringat föräldrahemmet i Bäcken utanför Järvsö. Samantha började tidigt i musikskolan och fortsatte sedan med Låtverkstan, Gävleborgs ungdomsorkester (GUF) och projektet SNAP. På gymnasiet gick hon den naturvetenskapliga linjen men direkt efter studenten var det dags att ägna sig på heltid åt folkmusiken. Hon flyttade till Malung för att studera folkmusik under ett år. Där träffade hon fyra andra som hon nu har bildat Lillkråkans dansorkester med.
– Vi bor runt om i Sverige så vi brukar köra några snabbrep på stämmorna, annars pratar vi mycket via nätet, säger Samantha.
Det andra bandet hon är med i heter Bas, fiol och flöjt. Det är en trio som träffades när de spelade i GUF tillsammans.
– Vi jammade ihop på en stämma och kände då att vi måste bara ha ett band ihop, berättar Samantha.
Förmodligen kommer hon delta med båda banden i tävlingen, men en av de andra medlemmarna är ute till sjöss och det är osäkert om hon kommer hem.
– Man blir ju sporrad av att vara med i såna här tävlingar. Man får en möjlighet att visa upp sig och få en spelning. Allt handlar ju om kontakter och i juryn finns det ju många kända namn, säger Samantha.
I somras deltog Lillkråkans dansorkester i låt-SM och kom på en silverplats.
– Det var otroligt roligt, det var en tjej i bandet som hade skrivit låten.
Nu till hösten blir det mer folkmusikstudier. Men den här gången går flyttlasset till Rauland utanför Oslo. Där ska hon lära sig mer om norsk folkmusik och traditioner.
– De är mycket mer konservativa inom folkmusiken där än vad vi är i Sverige, berättar Samantha som hoppas lära sig spela mer på det norska instrumentet Hardingfelan som är en norsk variant av violinen med ett antal resonanssträngar.
– Jag har inga planer just nu på att jobba med folkmusik. Men jag vill passa på nu när jag är ung att läsa olika kurser inom folkmusik, säger Samantha.
Det som fängslar henne inom folkmusiken är att den innehåller så mycket.
– Men Lillkråkans dansorkester spelar vi mest nyskrivna låtar. Det är kul, det är friare och ger mer utrymme för arrangemang. Men det är häftigt att spela gamla låtar. En låt som har hållit i 200 år måste ju ha något speciellt som gör att den fortfarande spelas.
Samantha säger att alla projekt som GUF, Låtverkstan och SNAP gjorde att hon ville fortsätta med musiken hela tiden.
– När man uppmärksammar unga folkmusiker så mycket som man faktiskt gör här i Hälsingland tror jag att det är många som vill fortsätta och andra blir nyfikna och vill börja spela själva, säger Samantha som har träffat många unga folkmusiker från resten av Sverige.
– De är lite avundsjuka på oss som har växt upp här i Hälsingland och haft så många aktiviteter att välja bland, säger hon.

Mer läsning

Annons