Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett rogivande samlande

/

Vem kan bedöma vad ett frimärke är värt om inte Paul Nygren i Forsa, frimärkssamlare sedan 60 år tillbaka. För att få veta något om den lilla frimärkssamling jag ropat in på auktion gör jag ett besök hemma hos Paul och hans fru Elsie.

Annons

 Paul tittar uppmärksamt igenom mina album medan han berättar att han redan som liten började intressera sig för att samla frimärken.
– Min pappa prenumererade på tidningen Folket i Bild som hade en
frimärksklubb och genom den kunde man skicka efter frimärken. Dessutom
hade pappa samlat lite frimärken när han var på sjön i ungdomen, berättar
Paul.
Intresset för frimärkssamlande fortsatte under årens lopp, förutom ett uppehåll en period när Paul slutade skolan. Med tiden har det blivit drygt tjugo pärmar med frimärken och vykort som är prydligt och konstnärligt insatta. Jag förstår att det är något helt annat att vara professionell samlare än att bara ha några frimärken i ett fotoalbum. Många av Pauls samlingar är kompletta, men ibland saknas ett eller annat frimärke och platsen där det ska sitta är tom i väntan på att efterforskning av just dessa märken skall ge resultat.
– För att få reda på vilka frimärken som ingår i en samling kan man titta i en frimärkskatalog. Där finns frimärkena listade och då kan man se vilka märken som saknas i samlingen, förklarar Paul.


Det är vanligt att frimärkssamlare väljer motiv eller tema på sina frimärken efter något annat intresse man har. I en av Pauls pärmar finns inte oväntat vykort och frimärken med anknytning till Linné. Motiv från Egypten har också sin förklaring.
– Jag var FN-soldat i Gaza under åren 1958 – 59 och besökte då bland annat
Kairo och Luxor, säger Paul.
Det var början till ett stort intresse för Egypten som har resulterat i ytterligare
ett par resor dit och i samlingen finns inte bara frimärken utan också vykort
och brev.
– Jag tänker fortsätta att samla frimärken som är utgivna i Egypten fram till år
1970 men sedan får det räcka, säger Paul.
Han tycker att det är väldigt spännande att upptäcka nya frimärken och under vintern upptar samlandet mycket av hans tid.
– Jag kan sitta hur länge som helst på kvällarna och sätta in vykort och frimärken, det är så rogivande, säger Paul.


Men Paul sitter inte bara hemma för sig själv med sin hobby. I Hudiksvall finns en filatelistklubb, där Paul är ordförande och medlemmarna träffas var tredje onsdag.
– Det blir runt tolv, tretton, träffar per år eftersom det är uppehåll under sommaren, berättar Paul.
I dag har klubben 42 medlemmar
– Det är svårt att rekrytera ungdomar. Det är många unga som samlar frimärken, men de har ju så mycket annat för sig så det är mest vi ”gammeluvar” som träffas, säger Paul.
De träffas och fikar och går igenom vilka frimärken som kommit in till klubben och som är till försäljning. En frimärkshandlare skickar ut urvalshäften med frimärken som går runt mellan klubbarna, och det är deras cirkulationsföreståndare tar emot sändningarna. Häftena skickas vidare till nästa klubb när Paul och hans klubbkompisar har gått igenom de och förhoppningsvis hittat något intressant. Och ibland köper och säljer medlemmarna i klubben frimärken mellan varandra. Priset på ett frimärke kan variera från några kronor till helt ofantliga summor.
– Den som vill äga frimärket 3 shilling banco som sitter på ett brev får räkna med att betala uppemot 200 000 kronor och i fjol såldes ett frimärke i USA för 990 000 dollar.

Det var ett frimärke från år 1918 föreställande ett flygplan, men det var speciellt eftersom det var ett feltryck, flygplanet var nämligen upp och ner. Därför blev det blev så dyrt. berättar Paul.
Men några feltryck fanns det inte bland mina frimärken och tyvärr inte några
rariteter av annat slag heller och värdet, ja, några kronor styck. För en del av
dem.

Mer läsning

Annons