Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äkta kärlek rostar aldrig

/

Jan-Eric Lindblom i Hudiksvall beskriver sin hobby som en passion för design och teknik, och en skvätt nostalgi. Han samlar på modellbilar och har lagt ner mycket tid för att bygga upp sin gedigna samling.

Annons

Det första man möts av i lägenheten på Öster i Hudiksvall är hyllorna som är fyllda av modellbilar. Stora och små står de uppradade bakom glasdörrar. Vissa har tagit år av detektivarbete att hitta.

– Det var en sån här jag hade när jag var liten, och nu har jag äntligen fått tag på en likadan, säger Jan-Eric Lindblom. På frågan om hur lång tid det tog blir svaret kort.

– Hela livet har jag letat. Bara två gånger förut har den dykt upp, men de blev för dyra.

Det är uppenbart att det handlar om något annat än leksaksbilar i vanlig bemärkelse. De flesta är tillverkade i tung metall och är mycket detaljerade. Några har både fungerande växellådor, belysning, tuta och radio. I den här världen är tillverkare som Schuco och Gunthermann lika självklara som Volvo och Saab.

– Vissa tror att vi samlare sitter och leker med bilarna. Riktigt så är det inte. Men det händer att jag tar fram en och sätter mig en stund och tittar hur den ser ut. Det är väl ett sätt att drömma sig bort antar jag, säger Jan-Eric Lindblom.

Samlandet började som en nostalgikick för 15-20 år sedan. Han fick upp ögonen för bilarna på samlarmässor och veteranmarknader och snart var det igång. Flera av hans vänner samlar och en av dem har haft ett museum för modellbilar.

Som liten sparade han veckopengen och tog bussen från Enånger till leksaksaffären i Iggesund. Då räckte det med knappt fyra kronor för en vanlig bil, dryga tian för en lastbil.

I dag kan rätt objekt betinga stora summor på auktioner. Det som för ett otränat öga ser ut som en oansenlig liten leksak kan i själva verket vara en riktig guldklimp för en samlare, och budgivningen blir därefter.

Skruvat bilar har Jan-Eric Lindblom gjort så länge han kan minnas. Från början var det de egna leksaksbilarna som öppnades och undersöktes, några år senare blev det riktiga sportbilar.

Trots sina många år på Volvo så ligger ett annat märke honom varmast om hjärtat. Det vittnar ett altarliknande skåp på väggen om. I det står över 100 olika modeller av Alfa Romeo.

– I början av 1960-talet läste jag ett test av Alfa Romeo Giulia i Teknikens Värld. Jag blev helt tagen. Varför skulle någon ens vilja ha en annan bil?

På grund av utrymmesbrist har inköpen på senare tid blivit färre, och han har fått frågan om att sälja samlingen. Men än så länge blir den kvar.

Jan-Eric Lindblom säger själv att han varit biltokig sedan födseln. Ett tag kom det sex olika biltidningar i brevlådan varje månad och en historia han ofta fått berättad för sig är från en julafton när han var i femårsåldern.

– Min syster var på besök och hade köpt en julklapp. Men i stället för att köpa en bil, som hon alltid gjorde, så låg det en helikopter i paketet. Jag tittade förvånat på den, och så tog jag tag i rotorbladen och drog till. Och vips, så var det en bil.

För ett par år sedan var han tvungen att sälja sin ögonsten, en Alfa Romeo 2000 GTV, på grund av ryggproblem. Och det var inget roligt ögonblick.

– Det känns speciellt så här på våren, när man brukade plocka ut den och dra första repan. Den bilen saknar jag mycket, säger Jan-Eric Lindblom.

Mer läsning

Annons