Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En tatuerare i tiden

/

För sex år sedan startade Susanne Sjöberg sin studio Arbrå Tattoo & Piercing, efter att tidigare ha jobbat inom vården.
- Jag hade precis utbildat mig till tatuerare och hela företaget var en ren chansning från början.
Men det var en chansning som skulle visa sig gå vägen.

Annons

Robin Adolfsson, 20, sitter i tatueringsstolen och Susanne tittar koncentrerat på hans vänstra överarm.

- Är du nöjd? Se efter om du saknar något.

Robin bor i Norge men kommer ursprungligen från Edsbyn och är hemma på sommarvisit. Under en längre tid har han funderat på att tatuera sig och kom till Susanne med tiotals bilder. Tillsammans har de skissat fram motivet och resultatet är ett pussel av olika bilder som nu etsats in på Robins arm.

Många av studions kunder är unga men Susanne har märkt ett trendbrott som resulterar i att den yngre generationens föräldrar dyker upp också. Den äldsta kunden hon haft var en bit över 70 år.

Någon direkt motivtrend har Susanne svårt att se, men något som är påtagligt är det faktum att många kunder är väldigt vågade och vill att deras tatueringar verkligen ska synas. Hon poängterar vikten av att föra en dialog med kunden, diskutera, ge förslag och kompromissa.

- Den ena är värre än den andra. Jag försöker hålla dem tillbaka lite, speciellt de yngre, och fråga de fortfarande kommer vilja ha motivet när de är 65. En ung tjej på 20 kanske vill ha en dödskalle på underarmen nu, men som pensionär? Det är den frågan man måste ställa sig. En tatuering kan antingen ha en viss betydelse eller vara ett smycke. Du måste kunna leva med den livet ut.

Mer läsning

Annons