Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Häftigt i Hyttan

/

Den mäktiga Hyttan i Axmar är en fantastisk men krävande lokal att visa konst i. Ann-Caroline Breigs målningar passar som handen i handsken.

Annons

I Movikens masugn vid Dellen har visats kvalitetskonst under sommaren i åratal. Hyttan i Axmar har i sommar fått ett nytt golv och kan nu ta upp kampen med Moviken som häftig utställningslokal i historisk bruksmiljö.

2008 kom Ann-Caroline Breig från London till Ljusne där hon etablerade sin ateljé i en före detta frikyrka. Ytorna behövdes eftersom många av hennes målningar är av det riktigt stora formatet.

I stora utställningslokaler kommer de bäst till sin rätt. När hon i fjol sommar kom in i Hyttan i Axmar såg hon direkt potentialen hos lokalen.

Nu hänger 17 av hennes största verk, gjorda mellan 2005 och 2010, placerade på olika etage i den stora hyttan. Mötet mellan hennes starka målningar i klara färger och den dynamiska miljön med tegel och järn är fylld av sprängkraft.

Ann-Caroline Breig flyttade från Söderhamn till London 1993 och gick där en gedigen högskoleutbildning i konst. Under 2005 bodde och arbetade hon en längre tid i Peking. I flera av hennes målningar skildrar hon stadslivet i London och Peking på sitt speciella sätt. Genom en kombination av målning, kollage av kartong och textil återger hon myllret i storstadslivet.

Men det är Ann-Caroline Breigs ständigt pågående utforskande av förhållandet mellan man och kvinna som jag personligen tycker är mest spännande. Genom att låta människorna i målningarna få olika färg ger hon dem också olika laddning.

Det är intressant att följa hennes arbeten från olika år. På nedersta planet hänger Erotic Masquerade, målad 2006, året efter vistelsen i Peking. Den ena av kvinnorna bär en mask som får mig att tänka på den klassiska Pekingoperan och i famnen håller hon några kartongbitar, kanske från Peking. Den svarta kvinnan i centrum av bilden har mycket mörk hud och masken kan vara en smidig panters, ständigt på språng. Mannens kropp är rödaktig, hans mask i blått är kanske ett hästdjurs som inte finns, men så har han också vingar som nedstigen från himmelriket till de två kvinnorna på leopardskinnet.

Han håller erbjudande sitt stående kön i ena handen och vinkar inbjudande med den andra mot de två. Men de tittar bägge bort från honom, helt ointresserade. Den enda kontakt han får är med deras ben, som han berör med sina.

En helt annorlunda bild av förhållandet mellan man och kvinna finns i målningen Paradiset, aldrig visad tidigare. Hela luften andas frid och ljus, färgerna går närmast i pastell och är den ljusaste av de 17 i utställningen.

Kvinnan och mannen ser varandra i ögonen, ingen av dem tittar bort som i de flesta andra av hennes målningar. De är fullt koncentrerade att tillsammans upptäcka kunskapens frukt. Hon räcker honom ett äpple och sträcker sig samtidigt efter nästa.

Runt dem svärmar djur av olika slag, till och med krokodilen ser fridsam ut. Alla djur verkar dras till det koncentrerade paret. Det gäller tydligen inte bara djuren i Paradiset. Under min ensamma vistelse i Hyttan utanför öppettiden, har jag hört fågelpip. Plötsligt får jag se två fågelungar komma trippande och pipande mot Paradiset. De ger sig inte, de ska liksom in i tavlan. Jag hör mamman kalla med basröst, utanför väggen.

De två försvinner under Paradiset, men kommer snart tillbaka med ytterligare en unge. Mamman kallar.

Vad ska jag göra? Jag kan inte lämna dem att svälta ihjäl framför Paradisets dörr!

Lösningen finns mitt emot, en port som går att öppna inifrån hyttan. Med viss möda lyckas jag schasa ut de tre små skrakungarna.

Sommarens konstutställningar är fulla av överraskningar!

Mer läsning

Annons